Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAZARE CARNOT.
»Segeros organisatör.»
jande massa begynte man kunna urskilja en särskild typ,-, hvars antal
hastigt växte — fabriksarbetamas armé under ångmaskinernas ^kommando.
Arbetslösheten, icke längre provisoriskt dämpad al stora allmänna arbeten,
stack fram som kapitalismens afvigsida, man fick bevittna förhärjande kriser
på grund af öfverproduktion, existensen blef allt osäkrare, fattigdomen
kändes allt pinsammare. Utan arbetsverktyg och ofta utan arbete, fingo
proletärerna den första oklara förnimmelsen af att ha blifvit en från
samhället utstött kast
Men med allt detta elände väcktes också hatet mot förtryckarna, och
nya kraf döko upp, hvilka snart skulle växa sig starka. Detta proletariat
som hvarken hade rösträtt eller fackföreningar, öfver hufvud icke ens
skenet af någon rätt — det var den mark, där framtidens utsäde skulle
slå rot och spira fram. Detta proletariat var redo till hvarje omhvälfning
af det bestående, och när, som vi sett, också storborgarna voro
missnöjda, hade alltså det återinsatta konungadömet lyckats göra vid pass
hela franska folket till sin svurne fiende. Det är nästan ett under att
denna gengångar-regim verkligen kunde hålla sig uppe i 15 år, 1815—
1830. Den enda förklaringen är att nationen efter revolutionen och
Napoleons-krigen kände ett absolut behof efter hvila, snart sagdt i
hvilken ställning som helst.
Under detta tidsskede, då bourgeoisin ryckte fram i
samhällsbety-delse, men politiskt var tillbakaträngd, framträdde i Frankrike den mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
