Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lefver till sin död som litterär proletär, ströende kring sig tankar,
som oftast vandra i närheten af den smala gränslinien mellan svärmiskt
fantasteri och genialt sanningsanande.
Hans hjärna myllrar af idéer. Hans stora dröm är att organisera
det nya, Industriella samhället’ i öfverensstämmelse med vetenskapen.
Det skall blifva en jätteverkstad för tänkande och konst, under ledning
af en stab af talanger och genier, hvilkas uppgift skall vara att skapa
en lycklig mänsklighet. Att lösa det problemet blir på samma gång den
nya religionen. Faktiskt lyckas han sätta en mängd af sin samtids allra
bästa andliga krafter i rörelse. Han är århundradets förste store
journalist, hela hans författarskap är egentligen journalistik, hastigt, ofta
vårdslöst nedkastadt, ifrigt upprepande, splittradt och olikartadt, nonchalant
och otåligt — tidens födelsesmärtor våndas i hans oroliga ande.
Grefve Henri de Saint-Simon föddes den 17 okt. 1760. Han
tillhörde en adlig släkt, som ansåg sig ha anor från Karl den store.
Litterärt påbrå hade han; en grefve de Saint-Simon har skrifvit mycket
berömda »memoarer» från Ludvig XTV:s hof. Som 13-årig gosse nekade
han att gå till skrift, straffades därför med fängelse, men rymde då. På
det hela fick han emellertid en förträfflig uppfostran i tidens fritänkande,
filosofiskt humana anda. Ingen mindre än encyklopedisten, matematikern
d’Alembert var hans lärare, och han vallfärdade till Eremitaget för att se
och hylla Rousseau. En anekdot vet berätta att han som yngling blef
biten af en galen hund, men själf brände bort giftet med glödande kol.
Vid 15 års ålder lät han sin kammartjänare hvarje morgon väcka sig
med orden: »Stig upp, herr grefve, ni har stora ting att uträtta!»
Själfskrifvet gjorde hans familj honom till officer. Som sådan deltog
han som frivillig i nordamerikanska frihetskriget. Här fick han ett starkt
inttyck af det unga amerikanska folket, som grundat ett nytt samhälle
på eget arbete, utan europeiska fördomar och öfverklass-parasiter. ’Störar’
planer arbetade redan nu inom honom. Han föreslog vice-kungen af
Mexiko att anlägga en kanal genom Panama-näset. Förslaget afböjdes,
men hundra år därefter återupptogs tanken af Lesseps, som i sin ungdom
tillhörde Saint-Simonistemas krets.
Han hälsade revolutionens utbrott med hänförelse och afsade sig
offentligt sin grefvetitel. Familjens gods indrogos snart, men han ville
genom spekulationer skapa sig en ny förmögenhet, ty pengar behöfde
han, både för egen del och för att kunna förverkliga sina alltid storslagna
planer. Han föreslog först den store kemisten Lavoisier att gå i kompani
med honom och köpa nationalgods, hvilka han förutsåg snart skulle stiga
igen i värde. Men Lavoisier vågade icke. Då kom en tysk grefve
Rodern — en äfventyrare, men mystiker och humanitär svärmare — honom
till hjälp. Affären gick briljant, och Saint-Simon blef mycket rik.
En vän har skildrat honom under denna period som en vacker man
med ett gladt och öppet ansikte, skarp, något Don Quixotisk profil och
kloka, liffulla ögon. Han följde sin egen, senare formulerade regel, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
