Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUVREN STORMAS DEN 29 JULI 1830.
Samtida teckning.
à 10,000 förmän, hvilka lämnade de färdiga varorna till fabrikanterna,
men gåfvo arbetarne blott halfva betalningen som lön. Fabrikanterna å
sin sida voro i händerna på de stora köpmännen. Arbetarne hade
sålunda att bära en trefald börda.
Lyons sidenindustri stod vid denna tid på öfvergången mellan
handtverk och maskindrift; den var hvad man kallat manufaktur. Men
England och Schweiz hade redan utvecklad maskinteknik, så att
konkurrensen för de billigare sortèma blef svår. Därtill blef det för många
fabrikanter, och dessa konkurrerade inbördes med lönenedpressningar.
Resultatet blef att daglönen sjönk från 4 till 17a francs, ja, för vissa varor
till 90 centimer (65 öre). Och för att förtjäna detta måste man arbeta
upp mot 16 timmar! Lifvet blef outhärdligt, det gamla personliga
förhållandet från handtverkets dagar var borta, och välgörenhet låg inte för
en borgarklass, som trodde på Malthus’ teorier om att hela olyckan var
att arbetarne voro för många.
Lyon hade vid denna tid en svag, men välmenande prefekt
(lands-höfding) vid namn Bouvier-Dumolard. Han såg hungern härja i »Röda
korset» och lidandet stiga till en hotande höjd. Då beslöt han
sammankalla skiljedomstolen af arbetare och fabrikanter, en institution från
Napoleons tid, som icke på länge varit i verksamhet, och frågade om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
