Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå arbetame ledo stor brist. Man räknade på morgonen den 24
juni 414 barrikader. »Hela Paris är i resning», utbrast general
Cavaig-nac i nationalförsamlingen, som nu förskräckt voterade diktatur åt honom
och belägringstillstånd. Storborgaiiepubliken kunde ej längre hållas uppe
med vackra fraser; den kallade själf, sabelväldet till sin räddning — tills
Nemesis kom och sabelväldet satte sig ensamt i högsätet.
Trupperna fingo nu rycka fram på allvar. Men motståndet var lika
energiskt som gårdagen. Barrikaderna försvarades i timtal mot vida
öf-verlägsna trupper. Flera generaler stupa eller såras. Panthéon beskjutes
med kanoner; portarna krossas, en af de väldiga statyerna ramlar, och
till sist stormas med bajonetten; man slåss man mot man inne i
byggnaden. Omkring 1,000 arbetare bli här tagna till fånga. En mängd af
dem, bland andra Raguinard, som ledt försvaret, skjutas på stället, trots
förtviflade böner från hustrur och mödrar.
Härmed var resningen nästan krossad på vänstra Seine-stranden, men
i de väldiga arbetarkvarteren kring Bastilj platsen svajade ännu alltjämt
den röda fanan från barrikader, af hvilka flera nådde två våningar i höjd.
Särskildt märktes en, där en järnarbetare Barthélemy kommenderade.
Söndagsmorgonen den 25 utfärdade Cavaignac en proklamation, hvari
han besvor insurgenterna att nedlägga vapen. »Man säger er att grym
hämnd väntar er. Det är edra och våra fiender som så tala. Kom som
ångrande bröder, och republiken står redo att mottaga er.»
Men dessa falska löften från »slaktaren» och »bödeln», som han
redan började kallas, gjorde föga verkan. Man hade sett för mycket af
i synnerhet mobilgardisternas framfart och var besluten att sälja sina lif
dyrt Striden blef allt vildare. General Bréa sköts af insurgenter, i hvilkas
våld han råkat Ärkebiskopen af Paris, Affre, dödades af en kula från
trupperna, medan han förhandlade med en barrikad. Nära
Nord-bangården hade insurgenterna en stark ställning. Lamennais skrifver: »Här var
en fullständig batalj, med drag af heroiskt mod och sublim död. Hvad
dessa män än voro politiskt visst är att den som sett dem falla under
kulregnet som strömmade öfver dem från fyra håll samtidigt, icke kunnat
väija sig från en ofrivillig beundran. De dö med ropet: ’Lefve
republiken P Intet namn på någon tronpretendent hördes från dessa läppar, som
nu äro stumma. Det var precis fyra månader sedan, dag för dag, timme
för tjfnme, som de med samma fältrop grundade republiken.»
Först den 26 bröts det sista motståndet sedan förstaden
Saint-An-toine satts under formligt bombardemang.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
