Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära scenen.
Visserligen söker det tränga
fram igen vid hvarje
ny kris, men med allt
mindre resultat. En
del slår sig på
doktrinära experimenter,
bytesbanker och
pro-duktionsföreningar,af-står alltså från att
om-hvälfva den gamla
världen med dennas egna
stora medel och
söker i stället sin
frigörelse bakom ryggen
på samhället, som
privatpersoner, hvilket
nödvändigtvis måste
misslyckas. Men
proletariatet har
åtminstone fallit med ära i
sin världshistoriska
kamp;
ickeblottFrank-rike, utan hela
Europa har darrat för
juni-jordbäfningen,
medan de nederlag,
som klasserna
ofvan-för sedan ledo,
köptes ömkligt billigt.»
I själfva verket är
LOUIS-NAPOLEON BONAPARTE.
I808 — I873.
Brorson till Napoleon I, gjorde 1836 och 1840 upprorsförsök,
som utskrattades, satt fången på slottet Ham, rymde 1846, blef
1848 deputerad och president, gjorde statskupp 1851,
blefkäj-sare 1852. Förde jämte England Krimkriget mot Ryssland och
bidrog 1859 genom krig mot Österrike till Italiens enhet. Nät
han märkte tronen vackla under franska folkets stigande
missnöje, lät han sin gemål, den bigotta spanjorskan Eugénie, 1870
få sitt »lilla krig» mot Preussen. Fången med sin här vid
Sé-dan 2 sept. 1870. Lefde sina sista år i England.
efter juni 1848
marschen baklänges i full gång; de gamla makterna i samhället hämta sig
öfverallt från »det galna, heliga årets» vårstormar.
I Frankrike brännmärker den socialistiske skalden Louis Ménard i
sin »Vedergällningens dag» juni-mördame, men bourgeoisin fullföljer utan
att vackla sin seger. Klubbarna stängas, de socialistiska ledare, som icke
redan sutto inom lås och bom, måste fly — t. o. m. en så fridsam
politiker som Louis Blanc fann nödigt att i England afvakta lugnare tider.
I 10-timmars-dagens ställe sattes ett 12-timmars-maximum, som icke ens
det efterlefdes, och ur ett anslag på 3 mill. francs till
produktionsför-eningar fingo väsentligen blott vanliga andel-i-vinst-företag något med.
Betecknande är hur februari-fältropet om »rätten till arbete» ströks
bort. I ett författningsförslag af 20 juni 1848 finns uttrycket ännu kvar,
ehuru kringgärdadt med många »garantier». Men 29 augusti var i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
