Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta säsom kränkning af konstitutionen och
hotade höger-majoriteten med en folkresning.
Men denna vägrade åtalet, trots hotelsen, och
den 13 juni visade det sig att denna varit
munväder. Arbetame mindes juni — de rörde sig
ej, och småborgames vapenlösa demonstrationer
sprängdes med lätthet af trupperna.
Ledru-Rollin och en del af hans »Bergparti» flydde
till utlandet, andra ställdes under riksrätt.
Nationalförsamlingen hade stympat sig själf och
gjorde sig impopulär genom nya reaktionära
åtgärder, medan LoUis Napoleon åter skördade
konfliktens frukter.
Ån en gång skulle dock den
demokratiska strömningen taga fart. Det bildades nya
produktionsföreningar, så att Paris kunde uppvisa ett förbund på 150
sådana med 50,000 medlemmar. Pauline Roland fortsatte som ifrig
agitator Flora Tristans verksamhet. Och äfven ute i landet var en dragning
åt vänster tydlig, sedan nationalförsamlingen utlämnat undervisningen åt
prästerna och retat bönderna med en ny vinskatt.
I mars 1850 ägde fyllnadsval rum. Paris valde endast
demokratsocialister, och en juni-insurgent, de Flotte, fick högsta röstetalet. Det
var småborgames tack för sist för sin klass’ nederlag. Och äfven armén
i Paris röstade rödt — ett betänkligt tecken.
Bonaparte skyndade sig nu att krypa bakom »ordningspartiet» och
erbjöd makten åt dess ledare, en Thiers, de Broglie o. a. Men dessa
förstodo ej att gripa den. I stället framlade de en ny vallag, som af
skaffade den allmänna rösträtten genom att kräfva tre års vistelse på
orten samt intyg härom för arbetame från deras arbetsgifvare! Af de 10
millionerna valmän miste härigenom minst 3 sin rösträtt, och främst
storstädernas arbetare.
På detta attentat svarade demokraterna blott med maningar till
»majestätiskt lugn». Den 31 maj 1850 gick den nya vallagen igenom, utan att
ens ett försök till motstånd förspordes mot denna bourgeoisins statskupp.
Den befästes ytterligare genom en ny presslag, som genom att fordra
hög borgen sopade bort den revolutionära pressen. Och t. o. m. de
oskyldiga produktionsföreningama upplöstes, öfverstyrelsen, 48 män och
9 kvinnor, häktades och dömdes till hårda straff såsom »hemlig förening»
i samhällsfientligt syfte.
Den rojalistiska bourgeoisi, som styrde under form af parlamentarisk
republik, hade nu blott en enda medtäflare om makten. Men denna var
den direkt ur den allmänna rösträtten framgångne presidenten, som
be-herrskade regeringen och därmed hela landets administration, och som
slösade med löften och förespeglingar åt alla håll. Han omgaf sig med
en bullrande liga af besoldadt afskrap, »decemberligan», som agerade
SAINT-ARNAUD.
1798—1854.
Statskuppens krigsminister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
