Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tare, som förlorat tron på Louis Blanc och hans teorier, alltmer böljade
beakta den radikale kritiker som de hade ibland sig i Proudhon, mannen
hvilken redan 1840 slungat handsken åt hela det bestående samhället
med sitt hotande, brutala: »egendom är stöld».
Pierre-Joseph Proudhon var född 1809 i Besançon, hufvudstaden i bondelandet upp mot
Jurabergen i östra Frankrike vid gränsen till det fria Schweiz. Modem hade varit tjänstflicka
och fadern först bryggeriarbetare, sedan tunnbindare. Det var för öfrigt en bondesläkt, »en
alltigenom revolutionär ras», skrifver Proudhon själf och tillägger: »Skola mina efterkommande
fortsätta att ingå sädana förbindelser som min mor och far, så må gud veta att samhället kan vänta
sig fruktansvärda omhvälfningar!»
Den lille Pierre-Joseph, äldste sonen i det djupt fattiga hemmet, måste från 8 års ålder
ut och vakta kreatur. Han ströfvade omkring som en liten vilde i skog och mark och började
tidigt grubbla öfver tillvarons gåtor. Det fanns i trakten ett ordspråk: »Fattigdom är ingen last,
det är något mycket värre!» Gossen kände det också på det viset Han ville ut ur fattigdomen
liksom en gren af släkten gjort, hvilken fostrat en bekant jurist Men den grenen var gudfrulctig
och ödmjuk, medan Pierre-Joseph ville fram på de vägar, som hans frihetsälskande och
revolterande natur anvisade honom.
Vid 12 års ålder fick han verkligen en friplats i latinskolan i Besançon. Böcker hade
han icke råd till; latin fick han lära utan ordbok, och han straffades i skolan för att han »glömt»
dessa böcker, som han aldrig ägt. Alla fridagar måste han arbeta i hemmet, där det gick
alltmera utför. Samma dag han i skolan fick ett pris, förlorade fadern en process, som gaf sista
stöten åt familjens existens. Kamraterna omringades af lyckönskande släktingar, medan Proudhon
fick smyga ensam hem till en måltid af bröd och vatten.
Detta gick ju icke. Vid 18 år fick han gå ifrån skolan och kom i sättarlära. Han
avancerade dock snart till korrekturläsare. Med lidelsefullt intresse läste han de teologiska verk, som
utgingo från tryckeriet, ty han öfvade sin kritik mot dessa kyrkliga försvarsskrifter. Han kastade
här religionen helt öfver bord, men satte upp för sig en sträng morallära, hvars första bud voro
rättfärdighet, själfaktning och aktning för nästan, och han späkte sig med långa vandringar mot
alla sinnliga anfäktelser.
Juli-revolutionen gjorde för Proudhon slut på korrektur och studier; han fick ge sig >på
luffen» som sättare, var ofta arbetslös och svalt En dag måste han för att lifnära sig sälja sitt
enda bibliotek, de böcker han fått i skolpremier. Men de handskrifna utdrag han gjort följde
och tröstade honom, och han fick se landet och lära känna folkets lif och villkor. Och under
detta hårda lif hjälpte han sin familj till de yngre syskonens uppfostran.
Hemkommen blef han korrekturläsare igen. Men en sådan, som kunde rätta fel i latinsk
text, var en sällsynt fågel, och en biblioteksman vid namn Fallot blef uppmärksam på honom.
Han skref till Proudhon att han borde se sig om efter annan verksamhet och spådde honom att
han skulle bli »en af sitt sekels lysande andar». »Ty», slöt han, »ni kan aldrig skilja er från det
ädlaste inom er, detta verksamma, starka, sökande förstånd, hvarmed ni blifvit begåfvad. Er plats
är märkt här på jorden, den kan icke stå tom».
Proudhon lyckades nu få ut en grammatik och sökte ett litet
stipendium. I sin ansökan skildrade han sin barndom och ungdom och skref
att han, som är »född och uppfostrad midt ibland arbetarklassen och
tillhör den med hjärtats och känslornas band och framför allt genom ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
