Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla välsinnades hat och hån. T. o. m. ett kompani soldater, som
vaktade en barrikad 1848, lär ha skyggt vikit undan, när han skulle förbi
och nämnde sitt namn.
Proudhon genomgår i denna bok de teorier, hvarpå man sökt grunda rättsanspråk på
egendom. Besittningstagandets rätt; men den gäller blott så länge den icke bestrides, och kan aldrig
gälla jorden, hvars brukande samhället måste ha rätt att ordna till allas bästa. Lika litet kan
arbetet ge rätt till annat än arbetsprodukten! alltså icke till jorden. Det allmänna medgifvandets
rätt; men människan kan icke afskrifva sig rätten till arbete och frihet, och det blir dock
konsekvensen af den privata äganderätten. Egendomen är också logiskt omöjlig, ty den fordrar
något för intet, såsom] fallet år vid jordräntan; denna är helt enkelt en herrerätt, utpressning,
stöld. O. s. v.
Detta arbete tillägnade Proudhon akademin i Besançon, som
kvitterade med att fordra åtal mot författaren. En nationalekonom Blanqui
(icke att förväxla med revolutionären) räddade honom dock genom att
framhålla, att arbetet var rent abstrakt teoretiskt och borde vederläggas
med skäl och inte med fängelse. Proudhon själf var emellertid hela sitt lif
ytterst stolt öfver sin djärfva definition på egendom. Han kallade den sin
enda förmögenhet, mer värd än alla Rothschilds millioner, och påstod att
det på tusen år inte sagts maken till sanning. Och dock var icke häller
denna sats något absolut nytt. Redan Brissot, en af den första
revolutionens skriftställare, hade utvecklat att »den exklusiva äganderätten^är
stöld».
• På 1840-talet fick Proudhon plats i en stor kolfirma i Lyon. Han
hade genom Marx och andra lärt känna Hegels filosofi, som mäktigt slog
an på honom. Den Hegelska dialektiken präglar hans »Eländets filosofi»
af 1846, där han utvecklar de ekonomiska motsägelserna i vårt samhälle,
uppställer en egen teori om bytesvärde och bruksvärde samt slutligen
tror sig ha funnit lösningen i att arbetstiden göres till direkt värdemått och
produkterna direkt utbytas mot hvarandra (»mutualism», ömsesidighet)
utan den förmedling genom pänningar, där kapitalistklassen efter hans
uppfattning just passar på att brandskatta arbetame.
»Eländets filosofi» framkallade en motskrift af Marx, »Filosofins
elände», där denne obarmhärtigt går till rätta med Proudhons försök att
bygga en ny socialism på ett enda stort missförstånd om sammanhanget
mellan varor och pänningar. Marx betecknar här Proudhon, trots dennes
ärke-revolutionära uttryckssätt, som rätt och slätt en småborgare, utan
blick för arbetar-frigörelsens historiska förutsättningar, vacklande fram och
tillbaka mellan den liberala ekonomin och kommunismen, hvilken sista
han aldrig nått fram till.
Denna hårda dom var i och för sig icke obefogad. Men just det
småborgerliga draget i Proudhons filosofi måste tilltala vida kretsar inom
det franska proletariatet. Särskildt i Paris gör än i dag den lilla
industrin, med dess utrymme för individuel skicklighet och smak, icke utan
framgång den egentliga storindustrin platsen stridig. Den uppfostran till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
