Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEONS-LEGENDEN.
Napoleon III betraktar, vid sidan af Napoleon I:s vålnad, slagfältet vid Sedan.
Radering af Feyen Perrin.
triumfator för att han afvisat den franska utmaningen. Och den 19 juli
förklarade käjsar Napoleon kriget.
Arbetarrörelsen var på ömse sidor Rhen ännu alltför svag att kunna
göra mera i denna krigshvirfvel än att rädda sin egen ära. Den 15 juli
drog en skara parisiska socialister genom gatorna, under rop af: Lefve
freden! och sjungande sången:
»Oss äro folken alla bröder,
Blott tyranniet fienden!»
Skaran sprängdes af polisen med blanka vapen. Men dessa protester
vunno genljud bland tyska bröder. Massmöten af tyska socialdemokrater
instämde i de franska arbetarnes ord, att detta krig för en dynastis skull
var en brottslig dårskap.
»Bröder», hette det från Paris, »vi protestera mot kriget, vi vilja fred,
arbete och frihet. Hören ej på de köpta röster, som söka vilseleda er
om Frankrikes verkliga mening». Och Berlins arbetare svarade: »Äfven
vi vilja fred, arbete och frihet. Vi veta att på bägge sidor om Rhen bo
bröder, med hvilka vi äro redo att dö för den universella republiken.»
Dock framhölls från tysk sida, särskildt af den Lassalleanska
riktningens män, att fredstöraren denna gång var Napoleon och att Tyskland
hade både rätt och plikt att skydda sin själfständighet. Lassalleanerna i
nordtyska riksdagen röstade också i konsekvens härmed för krigslånet,
medan Liebknecht och Bebel afhöllo sig från att rösta, då de hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
