Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 okt. får Paris, när det vaknar, veta att det dock var sannt och att
Thiers underhandlar om vapenstillestånd.
Detta var för mycket. Trots ösande regn strömma massor till
Rådhuset, med ropen: »Intet vapenstillestånd! Ned med Trochu! Lefve
Kommunen!» Vakten af mobilgardister tränges undan, regeringens
medlemmar, märema och ombud från folkmassan parlamentera fram
och tillbaka. Vid 3-tiden stormas Rådhuset. Nu lofvas municipalval,
men det är för sent. En medlem af centralkommittén stiger upp på ett
bord och fötklarar regeringen afsatt. En ny proklameras, med bl. a. Louis
Blanc, Ledru-Rollin, Victor Hugo, Delescluze och Blanqui. Men de
förstnämnda tveka eller afböja valet, och under tiden kommer Flourens med
sina Bellevillare. Han fordrar i st f. kommunalval tillsättande af ett
välfärdsutskott och får i en sal ett sådant utnämndt, med namnen Flourens
och Blanqui främst.
Anarkin bland revolutionärerna stiger nu alltmer. Hvar sal i
Rådhuset har sin egen regering och sina egna planer. Trochu och Ferry
föras i säkerhet af borgerliga nationalgardister; märema utskrifva
kommunalval, hvilket var allt hvad flertalet velat framtvinga. När framemot
aftonen Paris erfar att Blanqui och Flourens utgöra dess regering, slår
stämningen om. Så långt ville man visst icke gå. Nationalgardet från
bourgeoisins Paris, som på morgonen gäma såg regeringen afsatt,
skyndar nu till dess bistånd. En bretagnisk bataljon tränger in i Rådhuset,
afväpnar Flourens’ folk och befriar de ännu fångna
regeringsmedlem-marne. Resningen har misslyckats på sin egen planlöshet och öfverdrift.
De redan utskrifna kommunalvalen bli nu åter uppskjutna, och i
stället anordnar regeringen, under det första intrycket af sin triumf, en
folkomröstning om den har eller icke har Paris’ förtroende. Röstningen
utföll inom den civila befolkningen med 322,000 ja mot 54,000 nej, inom
armén med 237,000 ja mot 9,000 nej. Stödd på detta, förtroendevotum,
som blottat de revolutionära förstädernas svaghet, bröt man
amnestiafta-len från 31 okt. och lät häkta ett 20-tal ledande revolutionärer. Till chef
för nationalgardet utsågs Clément Thomas, en af arbetar-slaktame från
juni 1848.
November gick, och december, i slö stillhet, afbruten af ett och
annat utfall, som på förhand var dömdt att bli resultatlöst. Trochu viftade
ibland ännu med sin »stora plan», men dylikt tal klingade alltmer
parodiskt. Faktiskt var man i regeringen vida ängsligare för Paris’
arbetare än för preussarne. Den 30 nov. företogs emellertid ett större
utfall. General Ducrot, som ledde det, aflade en högtidlig ed »inför hela
nationen», att blott återvända som död eller som segrare. Förtroendet
flammade ett ögonblick åter upp, Champigny togs med storm, men
sedan gick det icke längre. Tyskame hunno få förstärkningar, medan de
franska trupperna fingo kampera i bister vinterköld tre nätter, utan tält,
utan träng; man slogs med lysande tapperhet ännu den 2 dec., men
dagen därpå vände Ducrot tillbaka igen, kvarlämnande 8,000 döda och så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
