Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresse af att de brinna. Men en rad stora offentliga byggnader tändas
nu också af Kommunens män, allteftersom de måste utrymmas. Minnet
af Moskvas räddande brand spökar i många hufvuden. Finansministeriet
står redan i lågor; snart brinna också Tuileriema — versaillames
blif-vande kung skall inte finna någon kungaborg i Paris att draga in i! —
Hederslegionens palats, Kammarrätten m. fl. Från Rue Royale fram till
kyrkan St. Sulpice står nu på natten en mur af eld, genom hvilken
Seinen rinner. Hela Paris är upplyst af jättebrandens hemska sken.
Samma afton begaf sig Raoul Rigault, på eget ansvar, till St
Péla-gie-fängelset och meddelade en af gisslan, den liberale journalisten
Chau-dey, att hans timme slagit. Denne bedyrade att han var republikan och
. att han icke vid emöten den 22 jan., som det sagts, låtit ge eld på
folket. Men Rigault hör icke på det örat Med samma likgiltighet för
människolif och för rättvisa som ett flertal Versailles-officerare samtidigt
lägga i dagen mot sina fångar, låter han skjuta Chaudey och ger honom
till sällskap några gendarmer, som fängslats den 18 mars.
Onsdags morgon är hela västra Paris i versaillames händer.
Branden fortfar och ökas med nya byggnader, allteftersom stridslinien
framflyttas; man förstår att inför detta förstörelsens skådespel det redan förut
hänsynslösa slaktandet af fångar blir till fullkomligt ursinne. Det
utbildar sig hastigt en legend om »petrolöser», kvinnor som skulle gå
omkring med fotogénkannor, hälla fotogén ned i källrama och tända på.
Skräcken för dessa inbillade faror gör den ängsligaste kälkborgare till
ett vilddjur. I hundratal skjutas stackars kvinnor, som haft oturen att gå
ut med en mjölkflaska aller bara att komma, i någon åskådares tycke,
allt för misstänkt nära en källarglugg. Och när fantasin väl är i
rörelse åt detta håll går den vidare. Det heter att de djäfvulska
kommu-nardema fylla brandsprutor med petroleum, och faktiskt falla åtskilliga
medlemmar af de frivilliga brandkårer, som från franska städer och
ända från Belgien och England skynda det brinnande Paris till
undsättning, offer för dessa stupida historier. Ty en folkhop, som tror sig
ha fått fatt i en dylik mordbrännare, gör processen mycket kort.
Äfven Kommunens allra bittraste fiender, såsom Maxime Ducamp, ha
dock sedan måst erkänna att allt detta om petrolöser o. dyl. varit »en
absolut falsk legend». Detsamma var fallet med förgiftningshistorier,
som voro mycket i svang. Men »lögnen är en europeisk makt», som Lassalle
skref om 1848. Ännu äro »petrolösema» en from dogm i vida kretsar.
I Rådhuset hade på onsdagsmorgonen c:a 15 medlemmar af
Kommunen kommit samman, men beslöto endast att ge order om utrymning
af flera ännu väl försvarade barrikader i stadens centrum äfvensom af
Rådhuset själft, som antändes. Delescluze protesterade förgäfves mot
utrymningen, ty starka barrikader skyddade ännu platsen. Dombrowskis
lik hade förut förts därifrån till Père Lachaise-kyrkogården, hylladt på
Bastiljplatsen af därvarande barrikadkämpar med storartade
hedersbetygelser. Vermorel talade vid Juli-kolonnen, där man ett ögonblick satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
