Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den franska socialismens återuppståndelse.
Förbudet mot Internationalen. — Anarkisterna utstötas. — Internationalen nedlägges. — De
nationella arbetarpartiernas tid. — Nya vapen, ny taktik. — Jules Ouesde. — Fängelsedom och
landsflykt — Hemkomsten 1876. — Den »förståndiga» fackföreningsrörelsen; kooperationen. —
Världsutställningarna i Wien och Filadelfia. — Den första franska arbetarekongressen 1876. —
Den andra 1878: tonen skärpes. — Jules Ouesde griper in, åtal och försvarstal. —
Genombrottet: Marseille-kongressen 1879. — Den franska marxismens program. — Kamp’mot
anarkistiska splittringsstråfvanden. — Blanqui och Louis Blanc gå bort.
Arbetarklassen hade förlorat bataljen i maj 1871 liksom i juni 1848.
Paris’ hjältemodiga själfuppoffring hade räddat republiken, men
dess nederlag kastade — annat var ju ej möjligt — den proletariska
rörelsen i Frankrike tillbaka med ett eller par årtionden. Liksom
Bismarcks Tyskland efterträdde Napoleon lll:s Frankrike som ledande makt
i Europa, så steg också inom arbetarvärlden den tyska socialdemokratin
fram till att bli, genom sin disciplin och sin anpassning efter den nya
tiden, den på en gång starkaste och ledande armékåren inom den
internationella socialismen.
Den 23 mars 1872 genomdrel justitieministern Dufaure, som ett led
i repressalierna mot Kommunen, en lag som förbjöd och med straff
belade anslutning till Internationalen. Liknande lagar utfärdades vid denna
tid i de flesta länder — bourgeoisin förbjöd arbetame att föra sin
klasskamp intemationelt, men tog ogeneradt i anspråk rätten att själf göra
detta! Karl Marx fann ställningen sådan, att ett fortsättande af
Internationalen i dess gamla form blott skulle ha kräft tunga offer utan gagn.
Kongressen hösten 1872 i Haag fritog uttryckligen Internationalen från
all andel i Bakunins och hans anarkisters diverse bedrifter samt uteslöt
Bakunin och de grupper, som följde honom, ur Internationalen. Men
detta testamente var också föreningens sista handling. Generalrådets
säte flyttades till New-York, hvilket i verkligheten var detsamma som
upplösning, men i sådan form att anarkisterna icke kunde bemäktiga sig
den gamla föreningens namn och draga fördel af dess anseende och
förbindelser. Den formliga upplösningén af Internationalen följde först
1876, på en liten kongress i Filadelfia.
Tiden var i själfva verket inne för bildande af nationella
arbetarpartier. Internationalen hade varit som ett moderdjur i insektvärlden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
