Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valen 1881 blefvo en
missräkning för det unga
arbetarpartiet. Det förmådde blott samla
c:a 60,000 röster (bland godt 6
millioner), och fick ingen enda
af sina kandidater vald. I och
för sig var det ju helt naturligt
att ett nytt parti, nästan utan press,
utan stark organisation, utan
tillräckligt kända kandidater, icke
genast kunde vinna några
valsegrar. Men särskildt i Paris hade
man så säkert räknat på framgång,
att man måste tillskrifva
nederlaget någon särskild orsak. Brousse
och järnarbetaren Joffrin, hvilka
här ledde de missnöjda, funno
denna väsentligen i det
Marx-Guesde’ska programmet.
Kongressen i Reims i slutet
af 1881 aflöpte under dessa
förhållanden alls icke efter Guesdes
önskan. Man gaf, hänvisande på
att programmet ingalunda
fullständigt uttryckte arbetarnes
sträf-vanden, hvarje partiets
valkommitté rätt att göra upp sitt eget
valprogram. I frågan om partiets
centralstyrelse segrade den
fede-ralistiska principen öfver Guesdes fordran på sträng centralisation, och
mot hans protest godkände majoriteten Brousses lilla tidning Prolétaire
som officielt partiorgan.
Guesde upptog genast efter kongressen i sin på nytt utgifna Egalité
kampen mot »federalisterna». Han hänvisade till den första
revolutionens kamp mellan Berget och Gironden och gjorde gällande att
kapitalismens koncentrering kräfde en motsvarande samling af arbetarrörelsens
krafter. Äfven om programmet blef striden bitter, sedan Joffrin vid ett
fyllnadsval på Montmartre nöjt sig med att upptaga några af
Internatio-nalens mera allmänt hållna formler i Hävre-programmets ställe. Vi måste,
skref Brousse, »dela sönder vårt mål för att omsider göra det möjligt»
(possible). Guesde kände detta uttryck af den forne anarkisten som ett
affall från den sanna tron och döpte hela riktningen till possibäister —
ett ord som fäste sig och blef deras erkända historiska namn.
Striden drogs inför organisationerna i Paris och slöt där med att
Egalité-gruppen uteslöts ur partiet. Likaså gillade centralstyrelsens fler-
PAUL BROUSSE.
Född i Montpellier, med. dr. i Paris 1867, dömd
1871 för en tidningsartikel, flydde till ^Spanien,
där han deltog i den anarkistiska agitationen,
blef sedan i Schweiz personlig lärjunge till
Bakunin och en af Jura-federationens ledare, dömd
1879 för uppmaning till konungamord, kom till
London och trädde där i beröring med Marx
och Engels, hvilka förde honom frän
anarkismen. Återkommen till Frankrike stod han snart
inom arbetarpartiet som Jules Guesdes främste
motståndare och hufvudman för den s. k.
»pos-sibilistiska» riktningen, hvilken hade sin styrka
i Paris, där Brousse sedan 1887 tillhör
munici-palrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
