Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socialisterna, fann ögonblicket
inne att söka skapa ett
sam-lings-centrum till venster om
den komprometterade
storborgar-republiken. Han öfvertog
tidningen Petite République
(ursprungligen en
billighets-upplaga af Gambettas stora
hufvudorgan République
Française) och gjorde den, i samråd
med sin vän Jaurès, till ett
samlingsorgan för alla de
splittrade socialisterna, där ena
dagen den ledande artikeln var
signerad t. ex. Millerand eller
Jaurès, andra dagen Guesde
eller Brousse eller Vaillant eller
Allemane.
Denna samlingstendens
gjorde sig, tack vare en
ar-betarfientlig regering, gällande
äfven i fackföreningsvärlden.
Konseljpresidenten Charles
Du-puy lät den 6 juli 1893 polis
och soldater stänga
Arbetarbör-sen i Paris, emedan där
upp-togos fackföreningar, som
vägrat att inordna sig under 1884
års föreningslag. Följden blef
att en allmän facklig kongress,
som strax efteråt sammanträdde
i Paris, för stunden glömde
rivaliteten mellan
arbetarbör-sema och
fackförenings-federa-tionen. Mot regeringens
våldshandling uttalade de sig för
facklig enighet.
Under dessa gynnsamma
omständigheter gåfvo valen den
20 aug. 1893 den franska
socialismen dess första stora seger. Det afgafs omkring V* million
socialistiska röster och valdes ett 40-tal deputerade af skilda riktningar. Gamla
radikala ledare som Floquet och Clémenceau föllo igenom; den förre
ersattes i Paris med en allemanistisk hattmakare Fabérot. I Paris valdes
äfven bl. a. Vaillant och Clovis Hugues och omvaldes Millerand, nu
ALEXANDRE MILLERAND.
>859—•
Född i Paris, blef tidigt känd som framstående
advokat och samtidigt journalist i Clémenceaus
»Justice», valdes 1889 till deputerad för Paris1 I2:te
arrondissementets första valkrets, som sedan alltjämt
återvalt honom trots häftiga anfall frän nationalister
och revolutionära socialister — kretsen är ren
arbetarstadsdel. öfvertog 1893 Petite République och
gjorde den en tid till samlingsorgan för den franska
socialismen, senare till reformsocialistemas
hufvudorgan. Formulerade 1896 i Saint-Mandé partiets
»minimi-program», som pä samma gång blef »de
oberoendes» program. 1899—1902 Europas förste
socialistiske minister; numera ordförande i
»Högre arbetsrådet». Föremål för allt kraftigare
angrepp för bristande partidisciplin vid åtskilliga
voteringar uteslöts han 1904 ur det Jaurèsistiska
partiets Seine-federation. Har sedan sökt bilda en
»so-cial-radikal» grupp i kammaren. Bitter fiende till
ministären Combes, som han ofta beskylles vilja
efterträda, har han härigenom kommit i motsättning
äfven till Jaurès och sina öfriga närmaste förra
politiska vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
