Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRAKTISK KRISTENDOM.
Karrikatyr af Newton.
kraf på »frihet»: fri handel, fri konkurrens, inga hindrande skrankor af
något slag. Och denna engelska köpmannafilosofi, den uppblomstrande
bourgeoisins framstegssträfvan gent emot en föråldrad samhällsordnings
skråregler och förmynderskap, fick sitt kraftigaste och klaraste uttryck i
Adam Smihts berömda bok, »Nationernas rikedom» (1776).
Adam Smith var professor i Glasgow, vän och lärjunge till filosofen David Hume och
påverkad af samtidens stora franska tänkare. Men framför allt var han en uppmärksam iakttagare
af den nya ekonomiska verklighet, som omgaf honom. Därför prisar han arbetsdelningen som
utgångspunkten för den nya rikedomsalstringen. Se hur man förr gjorde knappnålar, så långsamt
och otympligt det gick, när ert man skulle göra alla de olika operationerna! Nu är arbetet
de-ladt på 10 man, som genom sin ordnade samverkan och praktiska maskiner frambringa 48,000
om dagen. Men detta framsteg har kommit därför, att en hvar fullföljt sin egen fördel. »Vi
vänta vår måltid icke af slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja, utan af deras egennytta.
Vi vädja icke till deras kärlek till nästan, utan till deras själfviskhet.» Men det ligger i naturens
ordning, att just detta egoistiska handlande samtidigt bäst gagnar det helas väl. Genom fri
täflan kommer man längst. Skråväsen och privilegier af alla slag, som hämma den enskildes
företagsamhet, böra alltså afskaffas.
Arbetet är källan till värdet — denna sats, så häftigt angripen, när Marx sedan använde
den till socialistiska slutsatser, betraktas af den klassiska liberala nationalekonomins grundläggare
som själfklar. 1 det ursprungliga samhället, förklarar hanr tillfaller hela arbetets afkastning
arbetaren. Men sedan förhållandena utvecklat sig och somliga besitta jord, andra kapital och åter
andra endast sin arbetskraft, så måste arbetaren afstå en del af årsarbetets totalafkastning åt
jordägaren, som upplåter sin jord, och en annan del åt kapitalisten som försett honom med arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
