Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinet, som lör stunden skänkte glömska af lifvets elände, härjade i stor
utsträckning bland både män och kvinnor. Antalet förbrytelser, särskildt
mot den »äganderätt», som kapitalisterna så hänsynslöst beröfvade
proletariatet, ökades också starkt; från 1815 till 1840 steg antalet fångar med
250 procent. Af 17 personer, som i Manchester häktades för brott, voro
16 fabriksarbetare, och enkel stöld af nöd var den vanligaste
förbrytelsen.
— Dessa spridda drag må ge en svag föreställning om i hvilket
fruktansvärdt elände det engelska proletariatet nedstörtats. Konkurrensen
mellan massorna af »öfverflödiga», oorganiserade och utarmade af alla
Aldrar och kön tryckte ned lönerna till det yttersta, och som om detta
ej var nog fanns reservarmén af irländare till kapitalisternas förfogande.
I Irland var, sedan Cromwell eröfrat landet och skiftat ut det bland
engelska godsägare, eländet permanent Massan af irländare var utfattiga
torpare, som odlade potatis på sin lilla jordlapp och som fingo betala
oblyga arrendeafgifter till jordägame och skatter till den engelska
statskyrkan. Hungersnöden härjade där permanent, som i våra dagar bland
ryska bönder; folket gick i trasor, lefde på potatis och kämmjölk och
bodde i hyddor uslare än en engelsk svinstia. Hur det stod till i Irland
på 1700-talet kan man någorlunda förstå af satirikern Swifts
»anspråkslösa förslag», att föräldrame borde sälja sina barn till slakt då de voro
1 år gamla. Stekta eller frikasserade voro sådana barn en synnerligen
läcker föda och borde kunna betinga ända till 10 shillings. Visst var
det litet dyrt, men rika godsägare skulle nog vilja betala det, hälst som
de på förhand ätit föräldrame in på bara benen. Skinnet skulle passa
utmärkt till handskar åt damerna och till sommarstöflar åt de fina herrame,
och det »anspråkslösa förslaget» borde inte kunna stöta England, ty
varan dugde inte att exporteras, eftersom köttet var för fint att saltas in —
fastän Swift »nog visste ett land, som med nöje skulle äta upp hela vår
nation utan något salt alls>.
Detta var hvad som nu nästan bokstafligen skedde. England sög
till sig Irlands befolkning och slukade den med hull och hår. År 1840
fanns det i London 120,000 och i Manchester 40,000 utfattiga irländare,
som togo brödet ur munnen på de engelska arbetame. Han behöfde
bara till potatis och brännvin, ty han sof hvar som hälst och gick klädd
»i en dräkt af trasor, så svår att taga af eller på, att detta blott företogs
till de stora helgerna». Irländaren förde sitt snusk med sig in i
storstäderna, han fortsatte att där äta och sofva ihop med svinen.
Täflan med dessa konkurrenter blef hopplös för den engelska
arbetaren; hans lefnadsanspråk måste tryckas ned till ungefär samma nivå.
Potatis, bröd och hafregröt blef också för honom hufvudfödan, kött såg
han sällan annat än då det redan böljade bli ankommet Till den direkta
utsugningen sällade sig den indirekta, i förfalskade varor och
hänsynslöst truck-system (d. v. s. lönens utbetalande i form af anvisning på
varor, som fabrikanten tagit in, vanligen sämre och dyrare än i den öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
