Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot förtryckarne och en eldig kärlek till friheten. Redan i skolan kände han sig, dä han blef
vittne till hur smågossame misshandlades af läraren och äldre kamrater, vigd till stridsman i
människosläktets eviga frihetskamp. En majmorgon gick han öfver den daggvåta gräsplanen
framför skolan och hörde klagande röster därinifrån. Då brasf han i gråt och lofvade sig själf
att blifva »rättvis, fri, mild och klok»; och ett manligt lugn sänkte sig öfver mig, säger han.
Redan som gosse gick han under namn af »gudsförnekaren Shelley». Då han som student
öppet förklarade sig vara ateist, blef han relegerad från universitetet i Oxford och förvisad från
sitt hem. Det oaktadt afstod han frivilligt från största delen af sitt arf till förmån för sina
systrar. Han ämnade bli läkare, for att kunna ägna sig åt att hjälpa fattiga sjuka, och blef
under dessa studier själf allvarligt sjuk; i byarna, där han redan fick börja att praktisera, delade
han ut allt han ägde åt de fattiga.
Emellertid ändrade afgörande händelser i hans enskilda lif hans bana. Vid 19 års ålder
enleverade han och gifte sig under romantiska förhållanden med en 16-årig flicka, dotter till en
gästgifvare; med henne fick han två barn. Men denna förbindelse upplöstes då han lärde känna
Qodwins dotter, den då 17-ånga Maiy. De betraktade båda sin kärlek som något i sig själf
heligt och fritt, som alls icke behöfde beseglas af andra, men af praktiska skäl underkastade de
sig att låta viga sig året därpå. Under deras bröllopsresa var det Shelley i en schweizisk
alphydda skref den grekiska versrad, som hemma i England väckte en sådan storm emot honom,
fastän den helt enkelt lydde: »Jag är människovän, demokrat och ateist.»
Shelleys liksom Byrons äktenskapliga förhållanden voro alltjämt en nagel i ögat på det
hycklande samhället Då hans första hustru dött, fordrade hennes far att barnen skulle tagas
ifrån Shelley såsom »ovärdig» att uppfostra dem. Lordkansläm dömde också mycket riktigt
barnen från honom, på grund af hans »osedliga och fritänkande åsikter»; en präst fick i
uppdrag att vara deras förmyndare. Slaget drabbade fruktansvärdt hårdt. Shelley slungade en af
harm glödande dikt mot domaren, som, han förbannar för »den skenhelighet, som nu skall
klibba vid barnens oskyldiga läppar som gift vid en blomma, för den dystra tro, som
solför-mörkande skall beskugga deras väg från vaggan till grafven». Af fruktan för att också mista
sin och Marys son lämnade han 1818 England för att aldrig mera återvända.
Shelleys »lidelse för att reformera världen» hade redan då han var
18 år funnit uttryck i hans stora dikt »Drottning Mab». Denna är
genom-andad af Godwins ideer, vimlar af skarpa angrepp på kungadöme,
prästvälde och pänningmakt — denna »skadar mänsklighetens blomma i dess
första fina knoppning, och dess inverkan glider som ett fint gift genom
samhällets ådror». I sin fantastiska skildring af en kommande guldålder
är dikten rent socialistisk-anarkistisk. \
Men Shelley var icke blott diktaren och drömmaren, han tog direkt
del i dagens kamp. I Dublin höll han ett uppseendeväckande tal mot
Irlands träldom, och trots sitt avanceradt revolutionära ideal visade han
en förvånande praktisk blick i sina utkast t. ex. till en valreform. Han
brännmärkte som justitiemord att regeringen under arbetaroroligheter i
Devonshire 1817, som den själf framkallat med tillhjälp af
uppviglings-agenter, lät släpa tre offer till afrättsplatsen och där först hänga dem och
så halshugga dem inför den förfärade massans ögon. Men det var
dock först nu, i landsflykten, som han slungade mot Englands makt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
