Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Platsen var vald med hänsyn till vattenkraften från Clyde-floden, men i
öfrigt voro förhållandena mycket ogynnsamma: trakten var föga odlad,
befolkningen gles och rå, nästan vild, och vägarna usla. För att få
arbetskraft hade man från fattighusen efter hand samlat bortåt 500 barn,
hvilka kasärnerades i en stor enkom byggnad. För att locka vuxna
arbetare hade uppförts bostäder i fabrikens närhet, hvilka hyrdes ut billigt.
Men det drog ändå icke; endast ett fåtal, för det mesta förfallna
individer, sökte dit.
För fattighusbamen sörjdes vid New Lanark bättre än på de flesta
andra håll: rummen voro rena och rymliga, maten riklig och kläderna
snygga. Likafullt voro förhållandena bedröfliga. Fattigvårdsföreståndame
fordrade att få lämna barn till fabriken redan då de voro 6 år gamla,
och dessa små varelser måste arbeta tillsammans med de äldre från kl.
6 på morgonen till 7 på aftonen; de hade då bra liten nytta af den
undervisning, som var anordnad på kvällarna. Naturligtvis rymde en
mängd, andra hämmades i sin utveckling, och när deras kontraktstid var
slut begåfvo de sig, vid 13 å 14 års ålder, vanligen till Glasgow eller
Edinburgh, där de gingo under i laster och elände. Owen fritog
emellertid mr Dale för ansvar härvidlag; det hela var systemets och
myndigheternas fel, och han säger med rätta: »När sådant var oundvikligt under
en människovänlig arbetsgifvare, hur skulle det då gestalta sig under
hänsynslösa sådana!»
Äfven tillståndet bland dem, som bosatt sig i fabrikssamhället, var
bedröfligt Fattigdom och dryckenskap delade broderligt herraväldet,
man stal från fabriken i en skala, som rent af hotade vinsten, och i allt
detta elände frodades religiös sekterism och ofördragsamhet.
Sådana vora förhållandena i New Lanark, då Owen efter sin svärfar
öfvertog ledningen. Han ville göra ett socialt experiment Han var fullt
och fast öfvertygad om att last och brott endast var en följd af fattigdom
och förvillelse och blott kunde bekämpas genom att skaffa folket bättre
vilkor och en förståndig uppfostran. Han ämnade försöka med ett nytt
system, grundadt på rättvisa och mildhet, och han ämnade efter hand
afskaffa alla straff.
Han var emellertid icke ensambestämmande i affären. Hans
med-delägare i Manchester var folk, som begärde högsta möjliga ränta på
sina pängar, och då de icke trodde på hans filantropiska planer, reste
de alla möjliga hinder för hans verksamhet. Han måste till sist med
stora offer köpa ut dem ur affären. Men härmed kom han ur askan i
elden, ty de nya intressenter han fått in visade sig ännu oresonligare
än de gamla. De fordrade att lönerna skulle nedsättas öfver hela linien
och läto afbryta arbetet på den småbarnsskola han börjat uppföra. För
att bli dem kvitt erbjöd sig nu Owen att köpa det hela, men de fordrade
att fabriken skulle säljas på offentlig auktion, vid hvilken de hoppades
kunna bjuda Öfver Owen och så få den i sitt våld. Till auktionen hade
dock Owen lyckats skaffa kapital från folk, som mer eller mindre sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
