Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade landtarbetare och kvinnor. Denna jättesammanslutning skaffade
bourgeoisin en duktig förskräckelse, som dock snart lade sig när man
märkte hur löst sammanfogad den nya byggnaden var. Strejkerna
misslyckades, och regeringen skyndade att sätta domstolarna i rörelse,
hvar-vid man tog som förevändning de frimuraraktiga eder, som
medlem-mame aflade vid inträdet. Så dömdes sex landtarbetare till deportation
till Australien för att ha bildat en förening, som anslutit sig till »det
stora nationella». Arbetame förlorade modet, den samhällsstormande
organisationen smälte bort inom ett år. De energiska elementen vände
sig från Owenismen till rösträttsrörelsen, chartismen, medan Owen själf
och en handfull trogna grepo sig an med att söka föra fram sina idéer
på ett nytt sätt
Owen bildade nu ett slags orden, »Föreningen af alla klasser och
nationer»; för att nå de högre graderna fordrades en examen i Owens
lära, eller som det hette, »det rationella systemet». Medlemmame
kallade hvarandra »bröder», och Owen var »den sociale fadern». Sektens
organ var tidningen »Den nya moraliska världen». Man utvecklade en
tid framåt en kraftig agitation; 14 »missionärer» reste kring i landet,
föredrag höllos och skolor upprättades, allt under våldsam kamp särskildt
med prästerskapet, ty Owen stack icke under stol med att han hyllade
»upplysningstidehvarfvets» naivt-radikala åskådning, att religionen blott
var ett bedrägeri, påfunnet af prästerna för att hålla folket i träldom.
Prästerna gåfvo förstås Owenitema, eller som de från 1839 började kallas,
»socialisterna», deras beskyllningar igen med ränta; de utmålades som
»satans sändebud», biskopen af Exeter satte i gång ett helt korståg och
förklarade Owen vara Antikrist, och bourgeoisipressen med Times i
spetsen öfveröste den förr så uppbume reformatorn med skällsord, därför att
han energiskt framhöll otillräckligheten af alla filantropiska halfmesyrer.
Alla trakasserier och förföljelser nedslogo dock ingalunda Owens tro
på sin sak. Tvärtom blef han ännu ifrigare och begaf sig t o. m. utom
England, till »alla Europas auktoriteter», för att fråga dem »om de icke
funno tiden inne att sätta sig i spetsen för den oundvikliga moraliska
revolutionen». Naturligtvis afvisades han i bästa fall med några artiga
fraser.
År 1841 gjorde ett antal ifriga Oweniter ännu ett försök med en
kommunistisk koloni: Queenwood Community, i Hampshire i södra
England. Man öfvertalade Owen att själf öfvertaga ledningen, fastän han genast
förklarat kapitalet otillräckligt. Utgången blef emellertid åter ett
nederlag. Man måste snart göra skulder, inre oenighet uppstod, och slutet
blef konkurs. Den ståtliga hufvudbyggnaden, Harmony Hall, utbjöds
till salu i Times med den anmärkningen att den var som enkom byggd
för ett dårhus. Queenwoods fall 1846 gaf den Owenitiska rörelsen ett
oläkligt sår.
Owen själf fortsatte att verka för sina idéer, men nu under ständigt
mindre uppmärksamhet. År 1851, till världsutställningen i London, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
