Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en gengångare, fastän han alltjämt förutsade en ny tid. Snart mäste
han dock åter intaga sängen, och hans son skyndade till faderns
dödsbädd. Prästen på orten trängde sig in för att omvända den »förhärdade
otroshjälten»; han frågade den gamle om han icke ångrade att han
slösat bort sitt lif på gagnlösa sträfvanden. — »Jag har förkunnat viktiga
sanningar för världen», blef Owens svar, »och om den icke upptagit
dem, så var det därför att den icke förstod bättre. Jag har varit före
min tid.»
* *
*
Den 17 nov. 1858 dog Robert Owen. Hans sista ord voro:
»Förlossningen är kommen». Han begrofs i sina föräldrars graf på Newtowns
gamla kyrkogård.
Den sista hälften af Owens långa lif, efter New Lanark, hade varit
en kedja af tunga nederlag — men han blef ändå aldrig en man,
präglad af missräkningens bitterhet. Tvärtom tycktes det
förhoppningsfulla i hans natur växa allt mera med åren, han blir den profetiske
för-kunnaren af det tusenåriga riket — icke ett religiöst, utan ett rent
jordiskt sådant. Hans felgrepp och misstag äro en hög andes, ett stort
hjärtas fel. Hans praktiska duglighet skulle i hans ungdom lätt ha gjort
honom till en bottenrik man, förlänat honom adelskap och makt Men
han föredrog att använda sin begåfning, sin förmögenhet, all sin tid och
arbetskraft till mänsklighetens bästa, och därför gick han också i grafven
fattig och förbisedd.
Det fantastiska och svärmiska i hans väsen gjorde att han icke alltid
ställde sig klart begränsade, praktiskt upphinneliga mål. Men som
väc-kare och initiativtagare fick han en utomordentlig betydelse.* Owen lägger
försummad jord under plogen, anvisar hur den skall skötas rationelt
och strör med fulla händer ut fruktbärande idéer. Han ger upphof till
den första fabrikslagstiftningen; han är nyskapare på uppfostrans
område; han är banbrytare för den kooperativa rörelsen. Och denna
sistnämnda slog rot, medan de kommunistiska kolonierna vantrifdes.
År 1843 stiftade några fattiga väfvare i fabriksstaden Rochdale i
Lancashire, ett par mil norr om Manchester, en förening, som de kallade
»Equitable Pioneers of Rochdale». Och de voro verkligen en trupp
pio-niärer, banbrytare för en rättvisare ordning. De voro från början 28
personer, de flesta Oweniter, och deras sammanskjutna kapital var 28
pund (500 kr.). Man började med en liten speceributik, som sålde till
medlemmame och förtjänade på att den köpte i parti, efterhand kunde
man utvidga affären, 1850 skaffade man sig en kvarn för att själf mala
sitt mjöl, 1855 vågade man sig på ett bomullsspinneri, och 1863 bildades
en byggnadsförening, som kunde disponera 50,000 pund i kapital. Man
byggde föreningshus, bibliotek, badanstalt, teater o. s. v.
Rochdale-pio-niäremas enastående framgång lockade till efterföljd, snart trädde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0396.html
