Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade arbetarne utanför. Den förste folklige agitatorn som pekade på att
i reformhären gapade en social klyfta var William Cobbett Utgången
från ett landtarbetarhem kom han efter en skiftande bana 1802 till London
och begynte där utgifva en radikal tidning, »Det politiska veckoregistret»,
som snart fick en upplaga på bortåt 70,000 ex. och stort inflytande.
Cobbett var född agitator, hans språk är kärnfullt och djärft, en
blandning af humor och bitande kvickhet; Karl Marx beundrade honom mycket
Cobbett utpekar icke blott adel och präster, utan lika mycket
»pänning-påsama» som folkets fiender, och han betecknar politiken som en
mag-fråga för arbetarne.
Men därför afvisar han ingalunda ett af situationen påbjudet
förbund med de borgerliga radikalerna mot den herrskande
godsägar-reak-tionen. Nöden i landet steg allt mera; statsskulden växte genom kriget
mot Frankrike till svindlande belopp, skatterna blefvo allt tyngre, och
nya spannmålstullar 1815 fördyrade direkt de fattiges bröd. Oroligheter
utbröto litet hvarstädes, och agitationen gick i allt högre vågor mot
skatterna och spannmålstullarna och för den allmänna rösträtten. Bland de
borgerligt radikale framträdde nu äfven godsägaren Henry Hunt, en
oegennyttig idealist, som på nära håll sett folkets nöd och med sin väldiga
stämma blef en af de mest populära mötestalame. Mest bekant blef
han från det blodiga mötet på Peterloo-torget i Manchester den 16 aug.
1819. Många tusen arbetare, män och kvinnor, hade där samlats till
demonstration för allmän rösträtt, yttrande- och församlingsfrihet — då
lät regeringen en afdelning rytteri — det s. k. Yeomanry Cavalry — hugga
in och sabla ned de värnlösa hoparna. Man räknade omkring 400 döda
och sårade. Hunt dömdes för »upphetsande tal» till 2 års fängelse. Han
blef senare vald till underhuset, där han ihärdigt fortsatte sin kamp för
den allmänna rösträtten.
På 1820-talet växte eländet allt mera. Hvar sjätte människa i
England måste uppbära fattigunderstöd. »En mycket stor del af
arbetarklassen är nära svältdöden», förklarade Wood i parlamentet under
tron-talsdebatten 1830. Och William Cobbett skref: »Det måste bli antingen
en verklig hungersnöd eller en kamp om brödbiteii. Och är det väl så
långt, så är jag viss på att engelsmän icke skola lägga sig ned i
hundratal på landsvägarna och lugnt svälta ihjäl.»
I de södra provinserna måste man tillsätta en särskild domstol öfver
alla »upprorsmän», och denna förde inför sitt skrank öfver tusen åtalade.
Agitatorerna Robert Carlile och Cobbett kommo också med, för
»upphetsande tal». Carlile, som redan aftjänat 3 års fängelse för »hädelse»,
fick nya 2 år och 36,000 kr. i böter. Cobbett däremot måste man
frikänna.
Irland på sitt håll befann sig redan i full revolution. Med
advokaten O’Connell och andra som ledare hade de förtryckta katolikerna
bildat hemliga föreningar, som genom nattliga våldsgärningar hämnades
på de engelska utsugame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
