Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentet, men måst träda tillbaka då han icke uppfyllde censusvillkoren,
framträdde nu som fullföljare af sin landsman O’Briens gärning. Han
genomreste landet som agitator, grundade öfverallt arbetarföreningar och
började 1837 utgifva en tidning »Northern Star» (»Polstjärnan»), som
snart blef hela rörelsens ledande hufvudorgan.
Samma år hade i London möbelsnickaren William Lovett stiftat med
några kamrater en »arbetarförening», som uppställde krafvet på egna
arbetar-representanter i parlamentet. Som program för denna förening
formulerades sex punkter:
1. Allmän rösträtt för alla myndiga män (utom dårhushjon och
brottslingar).
2. Årliga val till parlamentet.
3. Arvoden för parlamentsmedlemmame.
4. Sluten omröstning vid valen.
5. Lika stora valkretsar.
6. Afskaffande af valbarhets-census (lagen kräfde besittning af jord,
som gaf minst 300 pund i årsafkastning).
För att sätta detta program i motionsform samarbetade man med
en kommitté af radikaler, och när de voro färdiga öfverlämnade den
irländske parlamentsledamoten och folkledaren O’Connell aktstycket till
Lovett med orden: »Här, Lovett, är edert fri- och rättighetsbref (»charten).
Agitera för detta, och gif er aldrig till freds med mindre.» Från denna
episod, som ägde rum den 7 juni 1837, har hela rörelsen fått sitt namn:
chartistema voro de som kräfde förverkligandet af »the peoples charter*,
folkets fri- och rättigheter.
Fastän sålunda »chartan» blott upptager rent politiskt-demokratiska
punkter, betraktade man dessa redan från början som medel till
genomförande af den sociala revolutionen. På medlemskorten till Lovetts
»arbetarförening» lästes: »Den man, som icke lämnar sin andel till det
produktiva arbetet, minskar nationens rikedom och kastar på öfriga
medborgare omkostnaderna för sitt underhåll.» Det var därför fullt i stil
med rörelsens karaktär som metodistprästen Stephens kunde på ett
jättefolkmöte i nov. 1838 utanför Manchester yttra de berömda orden (som
sedan Lassalle tog upp i sin agitation): »Chartismen, mina vänner, är
ingen politisk fråga om valrätt o. dyl., utan chartismen är en knif- och
gaffel-fråga; chartan, det är goda bostäder, god mat och dryck, god
utkomst och kort arbetstid.»
Detta möte var ett af dem, som höllos öfver hela landet för att
bringa till stånd en »nationalpetition» för chartan till parlamentet Man
hade anställt 15 agitatorer, som på kort tid höllo öfver 500 möten, många
under alldeles kolossal anslutning; ett lär t. o. m. ha räknat 300,000
deltagare. Petitionen fick l1/* million underskrifter. I själfva verket
samlade chartismen i en bred flod alla missnöjda elementer i landet:
radikala småborgare, fackföreningsmän och trasproletärer gingo där sida vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
