Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stare i konsten att agitera, intrigera, träffa aftal bakom kulisserna och
samla trådar till en aktion i sin hand. Flera af parlamentets kända
ledare kunde tacka skräddarmästare Place för allt hvad de visste om
arbetarsaker, och hans butik var länge en brännpunkt för folk som ville
politisera.
Place fick snart klart för sig, fastän han i teorien stod helt på den
fria konkurrensens ståndpunkt, att lagarna mot alla föreningar voro högst
skadliga för arbetames intressen, och han upprördes öfver de grymma
förföljelser som riktades mot dem, hvilka öfverträdt förbudet. Omkring
1814 begynte han då arbeta för dessa lagars afskaffande, till en början
med föga hjälp ens från arbetame själfva. Han satte sig i förbindelse
med alla de hemliga fackföreningarna, vann en liten radikal tidning för
sin åskådning och fick genom denna inflytande på en radikal
parlamentsledamot Joseph Hame. Denne väckte 1822 motion om upphäfvande af
»Combination Laws». I parlamentet ansåg man hela frågan tämligen
underordnad. En undersökningskommitté tillsattes emellertid med Hume
som ordförande, och nu gjorde sig Place till uppgift att skaffa ihop
arbetare från olika delar af landet, som skulle intyga förbudets olyckliga
följder.
I det lilla rummet bakom butiken höll han lektion med dem om
hvad de skulle säga. Detta var icke så lätt; han berättar själf att de
kommo dit med mycket oklara föreställningar, somliga skyllde allt ondt
på de höga skatterna, andra på de nya maskinerna. Place var
emellertid outtröttlig att öfvertyga dem och förbereda allt till det bästa, och så
brådtom hade han, att han knappt fick komma i säng på tre månader.
Men resultatet var öfver förväntan. En lag, som upphäfde alla senare
tiders föreningsförbud och gjorde de redan stiftade fackföreningarna
lagligen erkända, gick 1824 utan debatt eller votering igenom i både
underhus och öfverhus. Den allmänna meningen lade knappt märke till hvad
som hände, och det hela gick så tyst och stilla att ännu månader
därefter polisdomame ute i landet dömde arbetare till fängelse för deltagande
i föreningar.
Men bland arbetame blef föreningsrättens erkännande signalen till
en vaknande kraftig rörelse, öfverallt bildades fackföreningar, som
under hotelser om strejk kräfde högre löner. Fåfängt varnade Place och
Hume för det bakslag denna häftiga anstorm kunde framkalla. Och
mycket riktigt, då parlamentet 1825 öppnats, blef det belägradt af
förbittrade fabrikanter, hvilka fordrade att det gamla förbudet åter skulle
träda i kraft och att en ny undersökningskommitté måtte tillsättas. En
vän till Place, skeppstimmermannen John Gast, bildade nu en
agitations-kommitté i motsatt syfte, och liknande kommittéer bildades af
bomulls-arbetarne i Manchester och Glasgow, knifsmedema i Sheffield m. fl.
Arbetame voro nu verkligen väckta till insikt om hvad det för dem gällde;
för andra gången skulle de icke låta utan motstånd sig frånröfvas
föreningsrätten. Det lyckades häller icke fabrikanterna att få underhuset att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
