Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chester dömdes hvardera till 7 års deportation! — och en
gatudemonstration, som Owen och hans vänner anordnade i London för deras
räddning, lände icke till någon påföljd, fastän tåget räknade 30,000
deltagare och i spetsen red en teologie doktor Arthur Wade i full omat
med röda uppslag. Man måste bekväma sig att slopa upptagningseden
— men upplösningen var nu redan i full gång. Försök i Oldham till
allmän strejk kväfdes inom en vecka, »dokumentet» vann underskrifter
i massa af folk som måste lefva, och de icke-yrkeslärda
hundratusentalen, hvilka ett ögonblick ryckts med, sjönko tillbaka i sitt gamla
resignerade elände.
Robert Owens uppträdande inom fackföreningsrörelsen hade, så kort
det än varit, dock satt djupa märken i densamma. Synkretsen hade
vidgats för arbetames blickar, deras stadgar och program äro nu
genomsyrade af den socialistiska insikten om att samhället är deladt i en
arbetande och en icke-arbetande klass, och uttryckligen angifves som
organisationens mål att arbetets vinst skall tillfalla dem som arbeta.
Experimenten med produktions- och konsumtionsföreningar under dessa år
äro legio.
1830-talet slöt med tre de magraste år i mannaminne. Det var
hungersnöd och elände hvart man såg, och de få ännu existerande
fackföreningarna frestade en bekymmersam tillvaro. Men äfven i dessas
förhandlingar från denna tid slår emot läsaren arbetames flammande hat
mot den nya fattiglagen med dess »skräckens hus>, mot
spannmålstullarna, som fördyrade den fattiges bröd, och öfver hufvud mot hela det
förtryckande öfverklass-samhället Ur denna jordmån var det
chartis-mens vilda röda blomma sköt upp. Sitt hufvudsyfte, »chartan», d. v. s.
en tryggad politisk maktställning, lyckades denna rörelse väl icke att
vinna åt Englands arbetarklass, men som vi sett kröntes dess arbete
för tiotimmarsdagen omsider med framgång. Det var en ny princip som
här, under inbördeskriget mellan godsägare och industrikapitalister, slog
sig igenom: statens rätt och plikt att hindra den industriella rofdrift, som
hotade att fysiskt förstöra hela industriarbetarklassen och därmed för de
mera klarsynta hotade själfva industrin och samhällets bestånd. I ett
med rätta berömdt tal utvecklade historikern Macaulay i parlamentet 1846
denna statens plikt att söija för nästa generations fysiska och andliga
hälsa, och efter ansatser 1833 och 1844 med 12-timmarsdagen för bam
och kvinnor gick 1847 den lag igenom, om hvilken ingen mindre än
Marx vittnar att den betydde en pånyttfödelse för den engelska
arbetarklassen.
Fackföreningarna hade som sådana knappt någon del i denna
skyddslagstiftnings tillkomst. Däremot bildade de, samtidigt med att
chartis-men sjönk tillbaka, ett naturligt stöd för dess vidmakthållande. Men det
var en ny generation som trädt fram sedan 1830-talets stormar, ett
släktled som under den sega striden för de första små smulorna af
arbetarskydd fått ett starkt intryck af att utvecklingen snarare går med snigel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
