Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strecket, d. v. s. i ett
tillstånd af kroniskt
elände, som måste
medföra fysisk och
moralisk förstöring.
Sådana siffror voro
hårda nötter för det
bekväma talet om att
fattigdomen var de
fattigas eget förvållande,
ty man hade litet svårt
att våga påstå att 73
af Londons befolkning
var moraliskt förfallna
individer.
Inför sådana
taf-lor framträdde bjärt
otillräckligheten af den
härskandeliberalismen
och frihandeln och
äfven af ett
fackför-eningssystem, som
urartat till att
väsentligen vara
understöds-kassor åt de
yrkeslär-da arbetargrupperna.
Två unga energiska
medlemmar af
maskin-arbetarförbundet, Tom
Af ann och John Bums,
uppträdde bland
kamraterna som talemän
för en ny politik,
angreppets, i stället för
den räddhågans
undfallenhet, som direkt
arbetade
kapitalist-utsugningen i händerna.
»Fackföreningarna ha
åtagit sig uppgifter
som sjukkassor och
till och med
ålderdoms-pensiortering, hvilka
blott hela samhälletkan
gå i land med», skref
JOHN BURNS.
Den nya engelska arbetarerörelsens främste man.
1858—.
Född i Vauxhall nära London, son till en skotsk
maskinarbetare, kom 10 år gammal i smedslära. I brinnande törst efter
kunskap afstod han ej sällan från det nödvändignste för att
kunna få pängar till böcker. Robert Owens och Stuart
Mills-arbrten kände han väl, men allra främst Carlyle; äfven
skalderna Robert Bums, Shelley och den amerikanske demokraten
Walt Whitman voro bland hans uppfostrare. Efter ett årsoq}
eldare i Afrika, på Nigern, kom han åter till London, deltog
i nykterhets- och fackföreningsrörelsen och fördes af en fransk
arbetskamrat, Victor Delahaye, en landsflyktig från Kommunen,
in i den socialistiska rörelsen. År 1883 gick han in i S. D. F.
och stod redan 1885 som en af dess parlamentskandidater, merv
blef icke vald, ledde 1886 och 87 agitationen bland de
arbetslösa, dömdes efter »den blodiga söndagen» till fängelse, men
visade först rätt sina största egenskaper som ledare af den stora,
dockstrejken 1889. Samma år valdes han in i Londons nya
grefskapsråd, där han alltjämt verkat för förbättring af stadens,
arbetares vilkor, för hälsovård, skolor m. m., i
municipalsocia-listisk riktning. År 1892 valdes han in i underhuset för
Bat-tersea, en plats som han äfven sedan behållit som af alla
partier respekterad arbetarerepresentant. Hans med åren allt
mera afgjordt praktiska läggning har tidtals fört honom på ett
visst afstånd från den organiserade engelska socialdemokratin.
Sin öfvertygelse som socialist har han dock alltid häfdat, och
med den taktik han följt har han fått ett inflytande, som han
efter bästa förmåga använder för den klass han alltjämt äfven
. till sin lefnadsställning tillhör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
