Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Keir Hardie pekade likaså på
nödvändigheten för arbetame att skaffa sig politisk makt
»Underhuset är hvad folket gör det till», sade
han. »Därför måste folkets politiska tänkesätt
förändras. Två millioner
fackföreningsmedlemmar kunna, genom att offra en helt ringa summa
årligen, skapa en valfond, som sätter dem i
stånd att sända 200 representanter till
underhuset, och ha vi kommit så långt, behöfva vi
icke längre traska ut till Hyde Park. »
Massmötet slutade med en protestresolution mot
öfver-husets domar i strejkfrågor såsom stridande mot
lagens anda och en maning till arbetame att
skaffa sig egna riksdagsmän, som följde den af
organisationerna anvisade politiken.
Vid kongressens första sammanträde fördes
ordet af Steadman, socialdemokratisk medlem
af Londons grefskapsråd. Han hade att bl. a.
föredraga en välkomsthälsning från Londons tre
biskopar, hvilka uttryckte sitt erkännande åt
»den starka, upplysta och välordnade
organisation», som de kroppsarbetande klasserna
bildat och som redan uträttat så mycket till deras
höjande. Ordföranden för grefskapsrådet
hälsade likaledes kongressen välkommen, erinrande
om rådets verksamhet för att genom kommunala
reformer förbättra arbetames ställning.
Steadman själf tog ordet mot » Times’ * anklagelser
mot fackföreningarna. Han visade att just de
arbetsgrenar, där fackföreningarna voro starkast,
redde sig bäst. »De brittiska skeppsvarfvens
produktion utgör */A af hela världens, men vårt
jordbruk, där fackföreningarnas makt är lika
med noll, står så att vi knappt producera
fjärdedelen af det bröd, som ätes i Storbritannien, och det fastän fruktbar
jord finns i öfverflöd och ledig arbetskraft i massa.»
På förslag af Richard Bell, jämvägsfolkets förtroendeman, antog
senare kongressen enhälligt en skarp protest mot öfverhusets
fackförenings-fientliga domar. I resolutionen fordras obetingadt erkännande af
strejkrätten och med den sammanhängande åtgärder såsom utställande af
fredliga strejkvakter m. m. Däremot yttrade man sig sväfvande om
fackföreningarnas juridiska ansvarighet som sådana. Också misslyckades det
första försöket att genom parlamentet få lagstiftningen förbättrad till
fackföreningarnas förmån. Den 1903 föreslagna Trades-Dispute-billen föll i
andra läsningen med 246 röster mot 226, sedan premierministem Bal-
RICHARD BELL.
1859—.
Son till en polisbetjänt, var
först handelsbiträde, kom 1876
i tjänst hos ett järnvägsbolag,
där han redan 1879 blef
konduktör. Deltog verksamt i
organisationsarbetet inom
facket och lyckades il in ñera
nya ’grupper af personal i
Järnvägsmannaförbundet.Han
blef afskedad för att han
uppträdde mot öfverarbetet, men
fick d& plats hos ett
omni-busbolag i Swansea. Ryckte
1898 upp till förbundets
generalsekreterare och valdes i
Derby till parlamentet. Har
på senaste åren varit klandrad
för allt för nära förbindelser
med de liberale. Besökte
vid internationella
transport-arbet arkongressen 1902
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
