Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delningen af arbetets afkastning icke skall bero på födselns slump, såsom nu i hög grad är
fallet, utan på en erkänd rättfärdighetsprincip; och då det icke längre skall vara eller anses vant
omöjligt för människor att kraftigt arbeta för en vinst, som icke blir uteslutande deras, utan
som de skola dela med det samhälle, till hvilket de hön. Huru den största möjliga individuella
handlingsfrihet skall kunna förenas med gemensam äganderätt till jordens råämnen och allas
lika anpart i det förenade arbetets vinst — det var för oss framtidens sociala problem.»
Samtidigt med att denna personliga utveckling i socialistisk riktning
ägde rum hos den borgerliga liberalismens främste nationalekonom, gjorde
utvecklingsläran, själf sitt stora genombrott, först inom biologin och snart
behärskande och omgestaltande hela vår allmänna lifsåskådning.
Charles Darwin kom omsider med klara och genomförda bevis för den
sanning, som hans föregångare blott kunnat uppställa som trefvande
gissning, att nämligen alla högre lifsformer utvecklat sig ur lägre genom
ombildning under inverkan af det naturliga urvalet under kamp för
tillvaron och anpassning efter omgifningen.
Själfva lifvet i det industriella samhället visade Darwin hans länge
sökta lösning på problemet om hur anpassningen åstadkoms. Det var
Malthus som gaf honom fingervisningen genom sin lära om det
ständiga missförhållandet mellan folkmängdens och lifsmedlens
ökningstendens. Malthus hade ju sett hur proletariatet sköt fram under
fabriksindustrins första tid, och vi minnas hur han däraf trodde sig kunna
härleda en allmängiltig lag för alla samhällsförhållanden, att det icke fanns
plats för alla vid samhällets bord, alltså måste de svagare ge sig
därifrån. Men denna inbördes kamp om platserna, som i det mänskliga
samhället föres från så olika förutsättningar och korsas af så många andra
inflytelser, återfann Darwin som en hufvudfaktor i hela naturens
anordning, och sä framkom hans berömda slagord »kampen för tillvaron», i
hvilken de bäst utrustade ha de bästa utsikterna att vinna seger.
Malthus ansåg att befolkningen i England redan på hans tid var
för stor. Sedan dess har den fyrdubblats. Efter Malthus’ åskådning
skulle då det engelska folket ha sjunkit ned i det ohyggligaste elände
— i stället måste man konstatera en afsevärdt bättre lefnadsställning för
stora lager af befolkningen. Från 1830—80 beräknas folkmängden ha
fördubblats — men samtidigt stego lönerna 70 procent, arbetstiden
minskades med 20 procent, och dödligheten sjönk från 28 till 18 pr tusen.
Sparbanksinsättningama växte med 500 procent, fattigprocenten sjönk
med hälften och brottens antal med */4. Allt detta var en följd icke af
enskildas moraliska förbättring, utan af de sociala krafternas bättre
tillgodogörande, ett mera vaket socialt samvete.
Mot denna bakgrund af utveckling bör man se Herbert Spencers
verksamhet som utvecklingslärans filosof. Utvecklingen går, i samhället
liksom i naturen, lärde Spencer, från det enklare till det mera
sammansatta, och på samma gång från det ensartade till det olikartade
(fortgående arbetsfördelning), allt under ständigt växande ordning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
