Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansåg han, och jorden lämnas åt arrendatorer i tryggad ställning.
Systemet med små jordägare duger däremot icke, ty värdetillväxten tas
äfven då bort från samhället, som skapat den, och genom arfskiftena
skulle snart den nya klassen gå under igen. Staten bör därför bli den
ende jordägaren och lösa ut de nuvarande ägame mot lifräntor. En
hvar bör ha rätt att arrendera ett stycke af statsjorden, men blott en
mindre lott, som han kan sköta själf. Detta skall lätta arbetsmarknaden
och medföra högre löner; i st. f. skatterna träder värdetillväxten, som
tillfaller staten. Grufvor och järnvägar nationaliseras på samma gång.
Dessa Wallaces läror spridas af en förening, »Land Nationalisation
Society», som stiftades 1881 af ett antal framstående radikaler och kristna
demokrater. Men en ny och kraftigare stöt kom kort efter Wallaces
uppslag genom Henry Georges agitation. Redan 1881 upptog den irländske
demokraten Michael Davitt Georges lära om »den enda skatten», den
på jordräntan, och 1883 bildades »English Land Restoration League» af
sådana som ville gå radikalare fram än Wallace med hans aflösning och
hälst sågo en grundskatt af 100 procent på jordräntan. Agitationssättet är
f. ö. ungefär detsamma; de kristna demokraternas tankegång är den
förhärskande. Man åberopar bibeln mot godsägarsystemet. »Jorden är
Herrens», står det skrifvet, men nu har den i stället blifvit jordherrens. Och
detta var ju sannt, när det kunde visas att öfver hälften af Englands jord
var i händerna på 4,200 godsägare och resten fördelad bland 313,000
personer.
Denna liga räknar blott några hundra medlemmar, men den har
haft energiska och framstående ledare: den kristne socialisten pastor
Stewart Headlam, fabier som Sidney Webb, medlemmar af I. L. P. som
Tom Mann. Den fann på ett förträffligt agitationsmedel i att sända stora
»röda vagnar» (»red vans»), påminnande om cirkusvagnar, ut på
landsbygden. Så snart en sådan åkt in i en by eller på en större gård,
utlysa agitatorerna, som följa med den, ett möte till kvällen. Så ströfva
de omkring i trakten, taga reda på hur befolkningen har det, fotografera
de uslaste kåkarna och strö öfverallt ut flygskrifter och teckningar om
hur jorden bör vara allas egendom. Ofta vill godsägaren eller hans
närmaste män drifva bort den ovälkomna kärran; då kan det bli
slagsmål och uppträden, som sluta inför domstol. Men i regel lyckas »Red
vans»-agitatorerna hålla sina möten; år 1896 t. ex. höllo_de 580 möten
och spridde */, million flygblad. Den Wallace’ska föreningen har f. Ö.
följt exemplet och sänder ut »gula vagnar» i samma syftemål. Det är
inte lika sköna dagar för agrarerna i England som — annorstädes.
Förhållandet mellan socialisterna och anhängarne af jordens
natio-nalisering var i början kyligt; Hyndman och Henry George drabbade
t. ex. ihop i en offentlig debatt, där den senares vältalighet firade
triumfer, men han icke desto mindre hade svårt att bemöta anmärkningen
att han förbisåg den allmänna ekonomiska utvecklingen, kapitalets
koncentrering och storindustrin, för att blott fästa sig vid den specifikt en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
