Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Arbman såsom den jämtländska väckelsens ledare.
I Sunne hade Arbman kommit på sin rätta plats, där hans
ledareegenskaper kunde göra sig gällande och hans rika
gåvor komma till användning även långt utanför hans
eget pastorat. Ett yngre släkte av präster, av vilka många
själva voro väckelsens barn, hade efterhand kommit med i
verksamheten på det jämtländska arbetsfältet. Att dessa
yngre kommo att se upp till Arbman som till sin självskrivne
chef är naturligt. Själv eftersträvade ban ej någon
överhöghet över sina ämbetsbröder och ville ej över dem utöva
något förmynderskap, eller på dem. trycka sin prägel. Han
framstod i deras krets som »primus inter pares». Men
förunderligt är, i vilken grad han hos dessa yngre lyckades
ingjuta sin egen ande, den kärlekens nitälskan, som
besjälade honom själv. Arbetet för Guds rike blev en gemensam
uppgift, vari man kände sig behöva varandra och även ville
tjäna varandra inbördes. Den kåranda, som eljes i så
påfallande grad saknas bland prästerna, fanns verkligen hos
prästerskapet i mellersta Jämtland på Arbmans tid, och
honom tillkom i ej oväsentlig mån förtjänsten av detta goda
förhållande. Avund och förtal präster emellan förekommo
sällan eller aldrig. Hur skarpt än vid enskilda konferenser
meningarna kunde bryta sig mot varandra — utåt sökte man
stå som en man och kunde därför även uppträda med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0089.html
