Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ingen enda syntes till med sjuka fötter;
alla täflade om att kunna hinna fortast inpå
fienden; allt annat var förglömdt, så snart det blef
fråga om att förjaga och slå honom. Ju
närmare vi kommo till Lappo, desto starkare blef
Ryssarnes motstånd, hvarföre också fram på
dagen tvenne bataljoner Savolaks infanteri
utskickades, att som dubbel kedja i skogen
understöda Savolaks jägare. Ifrån kl. 7 om
morgonen till kl. 4 på eftermiddagen fortsatte
Savolaks jägare striden med samma häftighet. De
stadnade väl några gångor, och hemtade liten
hvila; men straxt derpå fortsatte de åter
framryckandet i fullt språng och med hurrarop. På
eftermiddagen skickade Björneborgs regemente,
som alltid utmärkte sig genom mod och
oförskräckthet, tvenne bud till general Adlercreutz,
med anhållan att få aflösa Savolaks jägare, hvilka
af det långvariga och häftiga anfallet i så
oländig mark, icke kunde annat än vara uttröttade.
Men Savolaks jägare svarade: ”Björneborgarenas
tapperbet är förut nog känd; vi vilja också göra
hvad vi kuuna, och en strid sådan som denna,
tillhör oss såsom jägäre.” General Adlercreutz
kunde ej förmå dem att emottaga aflösning. ”När
vi vika tillbaka,” sade de, ”då må herr
generalen aflösa oss.” — En sådan anda lifvade
Savolaks jägare!
Innan jag fortsätter berättelsen om sjelfva
träffningen vid Lappo, anser jag nödvändigt att
meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>