Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker. Jag tror ändå att han blir stark och
dugtig, och då slår han sig nog ut i verlden.”
”De andra ungarne äro täcka,” sade den
gamla ankan. ”Se så, låtsa nu som vi vore
hemma här, och om ni hittar något ålhufvud, så
kan ni bära hit det till mig.”
Och så voro de hemmastadda.
Men den stackars ankungen, som sist hade
kommit ut ur ägget, och såg så illa ut, blef
biten, puffad och smädad, både af ankorna
och hönsen. ”Han är för stor,” sade de
allesammans. Och kalkontuppen, som var född
med sporrar och derföre trodde att han var
en kejsare, blåste upp sig som ett fartyg för
fulla segel, i det han gick tätt intill den
stackars ankungen, och så puttrade han och blef
eldröd i synen. Den stackars ankungen visste
hvarken hvar han skulle få stå eller gå; han
var hjertinnerligen bedröfvad för det han såg
så stygg ut och var ett åtlöje för hela
ank- och hönsgården.
Sålunda gick det hela den första dagen, och
sedan blef det allt värre och värre. Den arma
ankungen blef jagad af dem allesammans;
till och med hans egna syskon voro så elaka
mot honom, att de sade: ”Det vore väl om
katten toge dig, ditt fula spektakel!” — Till
slut började äfven modern att hata honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
