Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
— Hör mig, Augusta, — sade han när han åter
satt henne ned bredvid sig, — jag har mycket att
bedja dig om förlåtelse för . . .
- Du?
— Ja, jag. Jag har på heder och samvete lofvat
din far att icke med dig tala om kärlek innan jag
kunde bjuda dig den lysande samhällsställning, hvartill
din börd berättigar dig.
Augusta ryste.
Var då detta ögonblicks fröjd blott en flygtig
dröm ?
— Han skall återgifva dig ditt löfte, — stam-
made hon.
— Nej, — svarade han, — han skall icke åter-
gifva mig det och han behöfver det heller icke.
— Hvad säger du?
— Lyssna några minuter till hvad jag har att
säga dig och döm mig sedan. Du kan föreställa dig
att du hör ett äfventyr ur sagoverlden. Nåväl! Det
var en gång, så börja ju alla sagor, en ung prins, som
af en god fé redan från födelsen öfverhopats med alla
de håfvor jorden erbjuder den dödlige : en sund kropp,
ett godt förstånd, hög börd och ofantlig rikedom. Han
växte upp i lyx och öfverflöd, alla. smickrade honom
som om han vore i besittning af de yppersta egen-
skaper. Trots de många fel, som fjesket alstrade hos
honom, hade han dock lyckats bevara en af de goda
egenskaper, som fén vid födelsen gifvit honom: han
var icke egenkär. Han sade sig sjelf att smickret
och fjesket gälde icke honom utan hans rikedom och
samhällsställning, att de unga damernas leenden icke
gälde honom utan hans fideikommiss, att mödrarna
icke skulle lagt ut sina nät för honom om han varit
än sä talangfull, men icke grefve och godsegare. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
