Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
— Ja! — stammade Augusta.
- Hm, — fortfor grefven, — det var nog icke
oafsigtligt ni nyss lemnade mig er förlofningsring och
narrade mig till att stoppa både den och min i väst-
fickan. Den klämde er, ha, ha, ha! Qvick var jag
just icke som gick i den fållan och tog mot korgen
utan att märka det . . . En uppslagen förlofning är i
våra dagar något så vanligt, att ingen fäst uppmärk-
samhet dervid. Jag hoppas att ni, herr baron, och ni,
fru friherrinna, tillåta mig att fortfarande njuta af
umgänget i ert hus, och du och jag, Mauritz, bli väl
ej ovänner för den här lilla historiens skull.
Diplomaten tryckte varmt vännens hand.
Kungen och drottningen åtager jag mig att till-
fredsställa; de, ha handlat af idel välmening . . . Och
nu farväl, mitt herrskap! Jag önskar upprigtigt att
din nya förlofningsring icke måtte klämma dig, Au-
gusta.
Med en hofmans oefterhärmliga bugning aflägsnade
sig den unge ädlingen.
Han var allt för hederlig karl och af allt för god-
modig natur för att hysa agg öfver hvad som händt,
äfven om det sårade hans egenkärlek, och han tröstade
sig med vissheten om att det i Sverige funnes flera
vackra och högvälborna unga flickor än Augusta Kron-
stjerna.
Några timmar derefter bevistade grefve Fredrik
Hagsköld i kronstjernska familjens sällskap den hög-
tidliga ceremoni, medels hvilken den gamle studen-
ten. Calle Berglund, invigdes till predikoembetet. Vid
åsynen af honom kunde Augusta icke tillbakahålla ett
lätt leende. Det var denne man hon trott sig vara
kär i!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
