Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppen i midjan, grep om en trädstam med
händerna, prässade fotsulorna emot den och började
långsamt gå uppför trädet. I toppen fann han två
kvinnor, två barn och en man. En liten flicka
höll en kattunge i famnen.
Från sitt näste vinkade han över åt kapten Lynch,
och den duktige gamlingen vinkade tillbaka. Raoul
betraktade häpet himlen. Den hade kommit
mycket närmare — den tycktes faktiskt välva sig
alldeles över hans huvud, och den hade gått över från
grått till svart. Många befunno sig fortfarande på
marken och höllo sig fast vid träden. Flera
uppsände böner och en mormonmissionär försökte
intala dem, som ville höra, mod och hopp. Hans
öra träffades av ett underligt ljud, rytmiskt, svagt
som ur fjärran. Det varade blott ett ögonblick,
dog bort, kom igen, steg och föll. Han såg sig
omkring och varseblev vid foten av ett annat träd
en klunga människor, som höllo sig fast dels med
rep, dels i varandra. Han iakttog att deras läppar
rörde sig samtidigt och på samma sätt. Intet
egentligt ljud kunde han uppfatta, men han visste att
de sjöngo psalmer.
Och stormen fortfor att blåsa allt hårdare och
hårdare. Han kunde inte längre mäta den med
tanken, ty den hade redan för länge sedan
övergått all mänsklig erfarenhet av blåst, men han kände
i alla fall att det blåste hårdare. Inte långt borta
rycktes ett träd upp med roten och dess mänskliga
last slungades till marken. En sjö svepte över
sandgrunden och de voro borta. Händelserna utvecklade
sig snabbt nu. Han såg en brun skuldra och ett
Hedningen. 4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
