Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J\:o 18. 1828.
STOCKHOLM.
den 16 Aut;
Tryckt
tios
Johan Hörberg.
Utdelas
ho>
Norman & EK&STRÖN.
JV. F. Bibergs Samlade Skrifter;
utgifne of C. O. Delldcn.
Fursts delen. Upsala 1838, sid. 35o.
Irån en populär Tidning, sådan som denna,
måste naturligen en filosofisk granskning uteslutas. En
sträng vetenskaplig betraktelse är der icke på sitt
•tälle. Befrielsen från skyldigheten, lika väl som
motsägelsen af en önskan, att scieutifiskt uppskatta
närvarande arbeten, ligger, hvad oss vidkommer, äfven
i ämnenas politiska grundval. Ifrågavarande del af
skrifterna innehåller nemligen, oberäknad en
afhandling om Filosofien« allmänna problemer,
föreläsningar öfver Stats-rätlen och Stats-läranj — allt
hörande till de foremål, dem vi utestängt från
Tidningens verksamhet. Oet, hvarmed vi således skola
väsendtlig! sysselsätta oss, är författarens
framställningssätt, hvilket innehåller tillräcklig materia för
granskning.
Prof. Biberg var en bland tidehvarfvets lärdaste
och skarpsinnigaste tänkare; mera märkvärdig som
.Akademisk författare, än sora Akademisk lärare.
Hans filosofiska ståndpunkt var egentligen och nästan
uteslutande kritisk, dock ej skeptisk. Det
hufvudsaklig! positiva i hans spekulation synes oss bestå
deruti, att han i sin Ethik lät moralen på sitt sätt
underordnas religionen, och att ban i politiken var,
mer och mindre konsequent, ultraroyalist. Hans
första och otvifvelaktigt sanna !>cstäinmelse var filologien.
Grekiska språket var det, hvilket förnämligast
framkallade hans forskning. Vanan att, med scholiaslens
hela noggrannhet, nagelfara det minsta och ringaste,
i förening med ett ifrigt studium af det
spetsfundiga Jus Romanum, gaf helt och hållet charakter åt
lians filosofiska bemödanden. Deraf denna allt
igenom negativa hållning, detta fram- och
åter-tagan-de af begreppet, denna mönstring, denna i
oändlighet gående klyfning ocb sönder plock ning. Iian
kunde aldrig få en bestämning nog sträng, nog afmätt,
aldrig en distinktion nog fin. De skarpsinnigaste
tänkare, en Kant, en Fichte voro, i fördelningen och
afmätningen af området för hvarje begrepp, icke för
honom nog skarpa och träfTaude. Äfven dem
trodde han sig kunna beslå med fel i demonstrationen.
Distinguera var lians älsklingsord, och det
förekommer oss, som detsamma fullt uttryckte och
omfattade hans filosoferande. Urskiljande och afsöndring
äro väl ock hufVudvilkor för all filosofisk
betraktelse; men deruti ligger också intet mer, än ett vilkor
for något annat. När man studerar en annan
filosof, känner tankan vanligen en fortskridning och ett
hunnet mål. Deremot då man ändat en afhandling
•f Biberg, tycker inan sig i sjelfva verket vara på
»amma punkt, som vid begynnelsen. Det är sfi
alltid med det emtalin negativa. Föreställningen blir
ej riktad med ny» idt’er; de gainla blifva endast
upplösta och åtskilda.
Biberg 9r en i det yttersta hårdläst författare.
Schelling har, i jemförelse med honom, en mycket
underhållande styl. De ändlösa finheterna och
klyf-ningarna i B:s kritik, det tunga, med ovanliga och
abstrakta ord öfverlastade i hans föredrag, måste
göra honom på det högsta svår att följa. En mera
orimlig och ändamålslös form för föreläsningar har
ingen kunnat välja. Man kunde vara väl bevandrad med
de djupsinnigaste tänkares arbeten, och ändå kunde
ofta det mestn af hans läsning helt och hållet
undgå en, serdeles i det strängt theoretiska, såsom i
hans Ethik och Moral-filosofiens historia. — Biberg
står, i hänseende till svårfattlighet, såsom antipod
till de nyare naturfilosoferna och mystikerna, en
Steflens, Görres, m. fi. Dessas framställning
utmärker sig genom fantasiens och tankekraftens inbördes
utvexling och slutliga sammansmältning. Det är en
poetisk uppstegring af den kalla reflexionens
förrättningar, ett bemödande att uppsöka en förment
betydelse åt det betydelselösa: ett större djup åt det
djupa, o. s. v. Kring tankeförmågans benrangel
söker man hänga poesiens mantlar, utan att dock
kunna gifva detsamma kött och blod. De, som följt
denna method, ha blifvit poeter i filosofien och
filosofer i poesien. När man läser deras verk, känner
man sig omhöljd af en dimma. Det ligger deri
något angenämt, fast oredigt: något längtande,
anande, otillfredsstäldt; men hvarken blir hjertat rördt
eller förståndet upplyst. — Biberg bildar till detta
allt en full motsats. Ingen är, mindre fin ban,
mystisk ; ingen heller mindre æsthetisk. Hos honom
verkar reflexionen i sin fullständiga nakenhet. Det
finnes ej tecken till sinlig form; hans föredrag, hans
stil är förståndet lifslefvande. Inkallar ban i sitt
raisonnement någon bild, så är den ur
Mathemati-ken; t. ex. då han säger, att Staten är "en exponent
af hela slägtet;" eller /M han låter "pligtens sfer
afskära rättens," och mera sådant. Men just
derigenom att endast förståndskrafterna anlitas i sina
funktioner, och icke menniskans hela inre personlighet
tages i beskattning, blir ban så tröttande. Hos
Schelling t. ex. får inbillningen någon näring, utan att
hon derföre uppstiger till samma höjd af verksamhet,
som tankekraften. Den reflekterande förmågan blir,
genom Bibergs afhandlingssätt, deremot utnött och
förslappad; ty dermedelst att han, hvarken genom
nya lifvande id&r eller föredragets målande
egenskap, gifver något i ersättning för hvad han tager
åt sig, förlora själens förmögenheter sin spänstighet,
bli slaka och kraftlösa. Hans art af framställning
kan anses såsom en metafysisk skärseld. Har man
väl genomgått den, blir den dialektiska förmågan
till den grad luttrad, att intet vidare förekommer
hårdsmält. ,
Bibergs språk Sr det mest egna, man kan
föreställa sig. Egentligen kan det icke kallas Svenska; ej
heller något annat tungomål. Uttrycken ur
modersmålet äro så undanträngda af främmande
hjelptrop-par, besynnerligen Franska och Latinska, att m«»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
