Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kväll när iag var nie för
att träffa Brita, stannade jag
framför ett butiksfönster och när
jag säg upp, stod Anna Ström
bredvig mig. Hon var lika elegant
som en prinsessa och säg bra ut
som vanligt.
»Du är visst ensam mimera,
Anna», sade jag. »Kom så gör vi
sällskap och går ett varv på
’strö-get’.’»
Hon såg sig lite skyggt omkring,
precis som om hon varit rädd att.
bli sedd tillsammans nied mig,
men då jag stack min ami under
hennes följde hon med. Jag hade
aldrig varit tillsammans med
henne på tu man hand förut, i varje
fall inte sedan vi gingo i
flickskolan. Hun var så rar och
berättade utförligt om hur
hennes väninna blivit gift.
D?t var en riktigt
romantisk historia, fast
hennes utkorade hade ett
så prosaiskt yrke som
handelsresandens. I
varje fall hade han skaffat
sig en egen firma i en
siad någonstans uppåt
Norrland, och där hade
de nu ett riktigt trevligt
hem.
Vi gingo gatan
framåt, där skolungdom av
båda könen trängdes
med andra ungdornar
och där man flirtade på
det stillsamma vis, som
väl i allmänhet är
utmärkande för
landsortstäder-ua snobbrännor. Då jag
ville vända, sade
emellertid Anna. alt hon skulle
gå hem.
»Vi kan träffas någon
gång», föreslog jag.
narri skildes al.
Hon sag litel tvehågsen
ut.
»Du ser sa ensam ui
ibland», fortsatte jag. »jag
skulle gärna vilja bli din
cäninna.»
-. Du är rysligt rar», sade
hon hjärtligt. »Vill du med
ui. pä skoj någon gång.
kan jag ju la och ringa
till dig.»
»O, ja. gör del», bad jag.
Och sa gingo vi at var sin
hull.
På hemvägen mölle jag Brita.
»Jag tyckte jag såg dig från
fönstret», sade hon. »Var det inte
Anna Ström, som du var
tillsammans med?»
»Visst var dat hon. Anna är en
rikligt rar flicka, ska jag säga
dig.»
»Du får inte vara tillsammans
med henne!»
»Får? Jag gör väl som jag vill.»
»Du borde välja ditt sällskap!»
»Det är just vad jag tänker göra
också», sade jag skarpt. Och
därmed var ett mångårigt
vänskapsband brutet.
Hyggliga Georg, som var
Jag hörde brandkåren
utanför på gatan pch
rusade upp.
Britas och min uppvaktande
kavaljer, kom också och förmanade
mig.
»Jag tycker inte att du bör
va–tillsammans med den där Ann,,
Ström», förklarade han.
»Den där Anna Ström . . .»
härmade jag. »Jag förstår inte vad
folk har emot henne: Hon är min
själ den enda flickan i hela stan,
som inte är en direkt representant
för grönköpingstypen .. . Tycker
du inte själv att hon ser trevlig
ut?»
»]STåja», sade Georg,
»men jag tror inte att hon
är lämpligt sällskap för
dig.»
»Jag är tillsammans
med precis vem jag vill»,
avgjorde jag. »Om du inte
gillar mina flickbekanta,
så kan du ju sällskapa
med Brita, eftersom hon
har samma smak som du.»
Och hyggliga Georg, som
sitter på en bank om
dagarna och för övrigt är
världens beskedligaste
karl, lomade sin väg djupt
bedrövad.
Jag träffade Anna ute
ett par gånger, och jag
försummade inte att påminna
henne om hennes löfte att
ta mig med ut vid tillfälle.
En dag ringde hon också
och sade:
»Har du lust att följa
med ut i kväll, så möt på
andra sidan parken vid
sjutiden. Men du får inte
säga något till någon!»
Jag svarade ja med för
tjusning. Det var ju ett
helt äventyr, som förestod
och jag undrade mycket
hur det skulle avlöpa. Jag
gick i spänning hela
eftermiddagen, och då jag gav
mig i väg, sade jag till
mamma, att Brita och jag
skulle ut med ett par
bekanta.
Precis på slaget sju kom
en stor elegant bil
susan-de. Kupédörren slogs upp
och Auna Ström vinkade
åt mig att stiga in. Jag
var inte sen att efterkojas
ma uppmaningen och så
susade bilen i väg igen.
(Forts, pä .v/rf. M.)
1-1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
