- Project Runeberg -  Hela världen : hennes bästa tidning / 1929 /
30

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

fördelar
hos äkta

AMAMI

som Ni kommer att uppskatta

1. Äkta Amami innehåller 47 olika ingredienser ur
växtriket, alla av oförlikneligt värde för att göra
håret mjukt, lätt, rent och friskt.

2. Det finnes ett särskilt Amamipulver för Ert hår.
Därför kan Ni själv välja ut det schamponerings»
pulver, som Ert hår behöver och som gör det böljande,
med en djup, vacker glans.

3. Varje paket innehåller även ett utmärkt citron*
sköljpulver.

De många efterapningarna av Amami bevisa bäst
dess överlägsenhet. Se därför alltid till att Ni får äkta
Amami — världens förnämsta schamponeringspulver.

Gör fredagkväll Ull Amamikväll

ÁMÅMi

schamponeringspulver

Aktiebolaget
Platin a O.o,
Stockholm

En man har tråkigt,

(Forts, från nid. 10.)
att hon dyrkar lillan, det gör jag också. Men hon
skall väl ändå inte glömma att hon har en äkta man,
som också kan vilja ha någon blick någon gång...»

Jag lyssnade intensivt. »Fortsätt», bad jag ivrigt.

»Jane har nonchalerat mig mar än lovligt sista
tiden ... Och en kväll når jag gick vid Strömmen
och spankulerade mötte jag »henne», flickan som jag
nyss dansade med. Vi träffade henne förresten, då
vi voro ute vid Drottningholm. Minns du det? Jag
kände henne innan’ jag träffade Jane. Jag tyckte
att det var roligt att återse henne och följde henne
till hennes port. Hon verkade mycket förtjust över
att se mig. Vi träffades snart igen, och en dag, bad
hon mig att gå med henne och se på en revy. Jag
tvekade inte att gå. Jag avstod från att resa till
Jane för att vara tillsammans med henne. Hon är
pigg och trevlig och har ett listigt sätt att låta
en karl tro, att just han betyder något extra för
henne, intresserar henne mer än alla andra... Kan
du förstå mig ? Hon var så söt och vänlig mot mig,
smickrade min manliga fåfänga och lät mig i
underförstådda ordalag förstå, att jag hade en rysligt
självisk fru, som ville vara borta från mig så länge.
Det hade hon aldrig kunnat. Nej då. Aldrig i livet!
Jag träffade henne då och då. .. Gud vet, hur det
i slutat, om inte du varit så innerligt rar och tagit
hand om mig. Visat mig den rätta vägen igen...
Du tror väl, att jag är utan karaktär, en lättledd
stackare, som går dit skalkar locka ... Jag
erkänner mina fel och svagheter. Men jag upprepar vad
jag nyss sade. Jane har blivit uteslutande »Mor»
nu! Men jag älskar henne fortfarande och ...»

»Jag förstår», sade jag. »Jag förstår fullkomligt!
Men, Harry, tala med Jane. Detta kan nog ställas
till rätta, det är jag säker på. Jane har ett hjärta
av guld. Och jag vet att hon älskar dig.»

Någon kom nedför trappan i riktning mot vår bil.
Torsten och den guldhåriga! De fingo syn på oss,
där vi sutto, och stannade.

»Nej, men se!» sade hon skrattande. »Harry och
’Jilla-syster!’ Släck billjusen, så får ni vara
alldeles ostörda. Skynda er och släck dem! Eller vill
ni, att vi ska göra det åt er? Kom, Torsten, vi ska
inte störa dem i deras svärmeri.»

Jag ryckte till. »En sån liten djävul!» ui brast
Harry ursinnigt. »Men var inte ängslig, du. Jag
skail allt klämma till henne, jag!»

Vi gingo in strax efter dem, och när vi trädas
in i salen betraktade alla oss med ogillande
blickar. Det tisslades och tasslades överallt. Man
pratade om oss . .. Jag såg inte till Torsten någon!
stans. Jag gick ut i hallen för att: hämta en
näsduk ur min kappficka, och /lär, framför spegeln,
stod Hon och pudrade sin näsa.

»Hur slår det till, lillasyster?» skrattade hou
hånfullt. »Ni förkylde er väl inte där ute i bilen?
Men ni var väl varma inombords, förmodar jag?»

Öh, vilken nedrig varelse! Jag skulle velat ruska
henne. Klatscha till henne! lion var värd det. Och
Torsten? Var var Torsten? Nu begrep jag, hur
mycket jag höll av honom, hur nödvändig han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/helavarl/1929/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free