Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mayta, vars namn var en förvrängning av Maria,
såg hon ut som en liten snäll familjeflicka,
och hennes stora, blå ögon hade ett så barnsligt
uttryck, som om hon ännu lekte med sina dockor.
Helena var förargad på sig själv över att detta
kändes som en missräkning. David höll mycket
av sin syster och var stolt över henne.
"Hon blir premiärdansös till sist!" sade han
en gång. De stodo på Djurgårdsbron och det
blåste hårt, så att Helena måste hålla i sin hatt.
Han log mot henne.
"Jag önskar nästan," sade han, "att hatten
blåste av er, så att jag fick se allt ert ljusa hår
flyga för vinden!"
Det var första gången, han hade gjort en rent
personlig anmärkning, och hon rodnade ända
upp till pannan.
"Så där ja," hade han skrattande sagt,
"spring nu inte er väg igen!"
David Hencke var några och tjugu år, men
hans liv hade i själva verket förflutit lika lugnt
som Helenas. Musiken var ej en passion hos
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
