Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kapp som barnungar, och slutligen hade de
varma och andfådda kyssts under en gammal
knotig ek, mellan vars svarta grenar den blå
himlen lyst emot dem. Helenas liv hade fått en
ny mening för henne. Dagarna gledo icke längre
drömlikt förbi. Var dag räckte henne en ny
skatt.
Men ibland, när hon kom hem efter ett sådant
möte, greps hon av förskräckelse för att
alltsammans kunde vara en dröm, och David
Hencke själv en drömbild. När hon kom in
i sitt rum, där han aldrig hade satt sin fot,
till sina vänner, som han ej kände, då blev
mötesstundens upplevelser så drömlikt
främmande. Drömmen tycktes ej ha någon plats i
hennes verkliga tillvaro, men ändå uppfyllde
den helt hennes dagar. När David Hencke
träffade henne dessa korta stunder, hade han ingen
aning om, att för henne var detta det stora
äventyret, som anats redan i nattens drömmar.
Endast det, att ha en hemlighet var för Helena
ett äventyr. Ibland tänkte hon på att anförtro
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
