Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst ut och in mellan salen och köket, ätande
sin frukost på gående fot. Mellan tuggorna
framkastade hon då och då ett:
"Äggen äro väl nog varma?" eller "kaffet
var visst litet grumligt!"
Till hennes heder må anmärkas, att kaffet
aldrig var grumligt. Som smält bärnsten flödade
det ner i kopparna, och majoren sörplade det i
sig långsamt och med välbehag. Hans ögonlock
voro alltid sänkta över ögonen. Någon gång
uppfattade Helena från dessa ögon en snabb
blick, som minst av allt kunde kallas pensionerad.
Skarp och klar, som om den ännu vore van att
kommendera soldattrupper! Men liksom svärdet
hålles i slidan för att ej bli slött, så tycktes han
dölja sina ögon under ögonlockens mjuka hölje
av samma orsak.
Mitt framför Helenas ögon, där hon satt
vid matbordet, hängde en väggbonad med
orden: "Fager unger sven tager sig en vän",
broderade i gobeläng. På ena sidan en
dalmas i gult, på den andra en dalkulla i blått.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
