Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning vid spinnrocken under det att hon stoltserade med klubban och
lejonhuden. Efter denna tid trodde han att brottet var försonadt, men anade ej
att ödet går osynligt genom det menskliga lifvet och ej låter någon
handling passera ostraffad, utan låter den ena hämna den andra, fastän det matta
dödliga ögat ej förmår urskilja sammanhanget uti denna förborgade makts
skickelse. Han anryckte med vapenmakt mot Oechalia, stormade de starka
murarne, der Eurytos och hans söner dogo för hans klubbslag, och hemförde
den sköna Jole såsom sitt byte. Tillika med de andra trofeerne sändes hon
till Dejanira i Trachis. Men denna utgissade snart deri rätta orsaken och
använde nu det förderfliga medel, som den döende färjemannen tillrådt henne.
Herakles ämnade tillreda den olympiske Zeus ett tackoffer på Euböa, och
behöfde dertill en hvit festdrägt. Dejanira hade konstfullt väft en sådan, och
sände honom den, sedan hon bestrukit dess inre sida med Nessos länge
förvarade blod. Han ikläder sig skruden, men denna har knappt blifvit
genomträngd af kroppsvärmen förrän den klibbar fast vid kroppen och bränner
honom ända in till märgen, som om den hade varit doppad i underverldens
eldströmmar. Under outsägliga qval sliter han den jemte det fastsittande
skinnet från kroppen, men giftet har redan inträngt i hans inre och rasar
hejdlöst i hans ådror. Han låter föra sig till Trachis, der Dejanira beröfvar
sig lifvet vid hans åsyn, och uppföres sedan på en af Oetas molnomgjordade
toppar. Der samlar hjelten sina sista krafter och uppreser ett tornhögt bål
samt sätter sig, beherrskande sin smärta, som en odödlig högst derofvanpå.
Rundtomkring stå hans bepröfvade kamrater och bland dem hans son Hyllos.
Ingen vill bevisa honom den sista tjensten och påtända bålet, emedan de
rysa öfver att hjelten skall sålunda gå ifrån dem. Slutligen påtändes det af
Philoktetes och dennes gamla fader; lågorne stego mot höjden och hjelten
uppsteg, renad från alla jordelifvets synder genom smärtans och eldens
förenade glöd, i ett moln till olympen, der han, förmäld med den blomstrande
Hebe, i oförvissnelig ungdom thronar bredvid sin fader och deltager i de
odödlige gudarnes måltider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
