Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och letade fram den längsta piskan där fanns. Här
stodo tjugofyra hästar i spiltorna och tuggade hö. Han
gick till det närmaste paret. Pisksnärten ven, hästarna
stampade med hovarna i golv, senorna spändes, och de
ansträngde sig som om de dragit på något tungt, tungt.
Fradgan stod dem om mulen, det ångade från sida och
länd, de blevo vita av lödder, skälvde och hotade att
störta.
— Kniar du Kastor och Pålle, sade kusken och gick
till nästa par.
Så fort ett tröttnat, gick han till ett annat. Så höll
han på till det allra sista. Hästarna stodo där
utpumpade, hängde mularna, skälvde i bogarna. Det var
dessa som fått dra. Skymlarna framför friherrinnans vagn
hade blott haft att hinna undan för något, som bar upp
och sköt på.
Slutligen sade kusken för sig själv:
— Nu är friherrinnan framme, ställde in piskan på
dess plats och lät stallbetjäningen komma in för att
rykta och ansa hästarna.
Emellertid ämnade kungen själv närvara vid
avrättningen för att övervaka att allt gick rätt till. Som han
går utför slottstrappan, störtar en svartklädd kvinna
fram, faller på knä och ropar:
— Nåd, nåd för värnlös kvinna, som ingenting ont
gjort!
Kungen ser ned och häpnar. Så vacker, ja, något så
vackert hade han aldrig tänkt sig det fanns i hela
konungariket.
— Min nåd och mitt välbehag, sade han.
— Nåd för mej och mitt, bad hon.
— Tala fritt, bjöd han.
— Nåd för den som nu skall dö, bad hon.
Kungen stelnade till.
— Nej, nu vänder jag med detsamma, sade han.
Då trodde hon allt vara förlorat och jämrade sig.
men kungen log och sade :
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
