- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
116

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet. - Trettioandra kapitlet,

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brinna fullt och klart, så vet man dess säkrare hur den
skall skötas."

"Nå* nå, jag får väl lof att lugna mig dermed så länge,
helst det är en annan sak som dervid hjelper till. —
Men det är nu för tillfället något annat som oroar mig.
Doktorn har sagt mig att, för att kunna bota det onda som
jag så länge dragits med, blir det nödvändigt att jag gör
en badresa till vestra kusten; och det blir väl intet annat råd
än att begära permission och resa till Strömstad. Amanda
följer naturligtvis med, men Julie får göra som hon vill,
ty för henne är det då alldeles icke behöfligt. Hon har
nu det der Porsvik så kärt, att det blir väl svårt för henne
att skilja sig derifrån, och jag tror nästan hon lofvat hjelpa
Emilia, som nu har så mycket att sy till sin utrustning;
dessutom... men jag skall ej säga något så länge, fast
jag ibland brukar kunna slå hufvudet på spiken."

"Nå, så slå till den nu," sade herr Lindsköld med en
viss nyfikenhet.

"Nej," sade assessorn, "ännu sitter hammaren i vädret;
— men jag ser att klockan är så mycket, att jag måste
gå. Adjö till härnäst."

Brukspatronen började nu tänka på det väckta
förslaget, och slutet blef, efter den beramade betänketidens
slut, att Emilias önskningar efterhand gingo i fullbordan
mer än hon kunnat hoppas. Herr Lindsköld mottog snart
det ena offentliga uppdraget efter det andra, och fann sig
dermed nöjd och belåten, — belåten att se sig kunna vara
till gagn och nytta för många, denna den största
tillfredsställelsen för ett ädelt hjerta.

Trettioandra kapitlet,



Tiden gick, och snart beslöto sig Emmerichs definitivt
för Strömstadsresan. Julie var mycket villrådig, hur hon
skulle göra: å ena sidan tyckte hon sig böra följa med
och hjelpa mamma, i synnerhet som hon nu lofvat, till
Lindsköldska familjens stora glädje, äfven medtaga Agnes;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free