Note: Contributor Yngve Lorents died in 1978, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försök till ett tyskt-ryskt närmande - Kejsarmötet vid Björkö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egenhändigt brev från tyske kejsaren
till tsar Nikolaj.1
Min dyre Nika! Mycket tack för ditt kära brev,
som Tatischtschef överlämnade till mig, och för ditt
ledde till ett formligt förbundsfördrag. Det kontrasignerades
icke av vederbörande utrikesministrar, von Tschirschky und
Bögendorff, sedermera statssekreterare för utrikes ärenden
och ännu senare tysk ambassadör i Wien, var vid
ifrågavarande tidpunkt understatssekreterare i tyska
utrikesministeriet och åtföljde kejsar Wilhelm på hans resor i egenskap
av utrikesministeriets representant. Hans kontrasignation var
därför knappast av bindande karaktär, lika litet som den
ryska regeringsrepresentanten amiral Birilefs. Denne var för
ögonblicket rysk marinminister, åtföljde tsaren på dennes
resa i finska skärgården och anmodades av sin monark att i
utrikesministerns frånvaro underteckna fördraget.
Utrikesministern greve Lamsdorff ville vid tsarens hemkomst till
Petersburg icke godkänna den ingångna överenskommelsen.
Enligt vad förutvarande ryske utrikesministern Isvolski
meddelat i en i »Le Temps» den 15 september 1917 publicerad
intervju skulle Lamsdorff ha betecknat tsarens åtgärd som
ett stort politiskt fel och efter mottagna underrättelser från
ryske ambassadören i Paris Nelidof ha givit ambassadören
i Berlin Osten-Sacken order att förklara, att fördraget icke
kunde få gällande kraft, då Frankrikes anslutning icke kunnat
erhållas. Två år senare, då de båda kejsarna
sammanträffade i Swinemiinde, denna gång åtföljda av sina
utrikesministrar, Isvolski och furst Biilow, hade den förre på tsarens
uttryckliga order meddelat tyske rikskanslern, att den ryska
regeringen icke kunde tillmäta Björköfördraget någon gällande
kraft. Furst Biilow skulle också enligt Isvolskis förklaring
ha mottagit detta budskap utan någon protest. (Jfr P u a u x
ss. 630, 633.)
1 Brevet härrör av allt att döma från försommaren 1906.
Isvolski hade nyss blivit utnämnd till rysk utrikesminister
(i maj). Engelsmännen hade annonserat ett flottbesök i ryska
farvatten, vilket ryssarna emellertid i mitten av juli undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
