Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obekvämliga fordran att säga ut dem. Och varifrån
kommer denna fordran? Varför bryr vi oss alls om
att möda oss med prat — men du vet det, sjukare
släkt eller sundare släkt, sjukare tid eller sundare tid,
säkert är det, att alltid råkar någon till sist illa ut
för sina släktögon, alltid föds det en dag någon som
fått den dumma känslan med i sitt blod att tala, tala,
tolka det som låg i blodet, kanske sen Karl den
tolftes eller Odins tid, och låg mycket bättre som
det låg.
Vår Holger förstod frågorna mycket bra, men
han var inte färdig ännu, inte riktigt. Han hade
alltför mycken hygglighet i sin kropp för att dra sig
undan några som helst krav, och han gjorde
plikttroget vad han kunde för att ordna problemerna och
människorna för sig, såsom honom befallt var, men
— jag tror han var ännu inte långt nog från gamle
gubben farfar och hade för mycket av hans
självmedvetna näsa, på vilken stod anslaget: jag tiger när
jag vill och talar när jag vill.
Det kom ur hjärtats djup, det där ordet, det
förstår jag nu, och det kastar ett ljus långt in i hans
makliga och spröda själ, så olyckligt fri från allt gott
bondhumör.
Och nu ligger han därnere på sin kyrkogård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
