Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Storemor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bubblar opp någon känsla, vilken som helst, så tänker
hon: det fattas mig nånting, det fattas mig nån-
ting —- det fattas mig en vagn. Då tänker jag till
min häpnad: stackars Storemor, stackars flickebarn.
Och min goda tanke räddar henne ändå icke hos
Sankte Per, ty, det måste jag i alla fall medgiva:
det sätt, varpå hon i sitt änkestånd avvisade sina
friare, ställer utom allt tvivel, att hennes enda lust var
att ha gods och regera och vara sig själv nog, som
det numera heter. Hon behövde ingen människa, det
var just det retsamma med henne — jo, på ett sätt
gjorde hon det, ty hon behövde oss alla för att höra
nyheter om oss. Men det kommer under ett annat
bud.
Alltså vidare.
Andra budet: Intet att anmärka; men fruntimmer
säger ju inte heller sådant.
Tredje budet: likaledes. Hon kör till kyrkan
flitigt, ja, mycket flitigt, och glor i sig vart ord som
prosten säger. Men inte fattar hon allt som vi andra
fatta. Inte finner hon någon andakt i att prosten
tittar ut efter skyarna. Det är just det — med vad
rätt sitter hon och mönstrar oss såf Hon rör inte
en min, när prosten tar sina prisar, men hennes ansikte
uttrycker heller ingen aktning. Vad har Anders vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
