Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
men i detsamma hör jag Anders vid Smedjan sända
sitt skratt ut över oss, sä att hela rymden ramlar och
innan jag vet ordet av sitter jag utanför vår hagtorns-
häck mitt i det daggiga gräset på blekan och bredvid
mig står hon som jag just ville tala om, och genom
kajornas ideliga sorl hör jag någon ropa till henne:
så grann morgon är det knappt mer än en gång om
året.
Hur skedde emellertid denna sista scenförändring?
Ty att jag satt på blekan, det är nog inte bara
dröm, ehuru det förefaller mig som en verklighet
bakom många slöjor, och jag har det bestämda in-
trycket att om jag hamnade i detta minne, sa var det
för att drömmen avlevererade mig just där, när den
släppte mig.
Jag sitter alltså där i gräset och när allt kommer
omkring torde det vara smeden som brådskar vägen
fram på sina korta ben och säger som jag nyss
sade och ännu en gång detsamma, sasom hans sed
var, ty han brukade gärna säga samma ord om igen
tills han fann på något nytt. Och så försvinner han
på vägen förbi bydammen och det är bara vi kvar
och solskenet och kajorna.
Men det där vackra morgontalet hade smeden
icke hittat på själv, utan fått det av en som bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
