Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Glöm icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt oss besinna oss lite.
Här ha vi jagat Storemor och Pernilla och de
andra före dem och med giriga ögon spejat efter sorg
och hemligheter och höjt en väldig korus, när hälst
vi lyckats få en skymt av ett stackars hjärtas elände.
Vissa varelser bruka så, och sen de tröttnat på den
ena vända de hem igen att sova på saken, för att
nästa dag fortsätta med en annan, och äro efter var
dag lika kloka, och det skall vara mycket, om någon
av de slugaste i själva somningsnicken undfår den
ljusa frågan: vad gingo vi ut för att se?
Ja, vad voro vi ute för att se?
Det var storkriget, jag höll på att glömma det.
När klockorna ringde till mönstring, då började vi.
Man kunde ju aldrig veta, Den nya kyrkan var
nyss byggd, när fransmän och tyskar sist kommo ihop,
men när jag tänker lugnare på saken, så följer ju
icke därav nödvändigt att den skulle smattras ner,
när det nu gick löst igen. Om det nu emellertid
var kyrkan jag var rädd om eller vad det var, så
fick jag i en hast hela bygden så lördagskvällsfrisk
för mig, att jag aldrig sett den vackrare, och alla
dem som jag sett gå och plöja och syssla i gårdarna
kommo liksom under en högre himlakupa, och deras
färdsel knöts samman med farfars och hans fars för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
