Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Men nu nog af denna morgonstundens poesi. Nu
askola vi ata middag. De båda landsmännen komma
till den, och ännu en tredje, nämligen den svenska
konsuln från Boston, Benzon.
Om aftonen.
Dagen är slut med dess skiftande scener och
intryck. Kunde jag dock ta dessa litet mera kallt.
Men jag känner allt för varmt, blir för lätt upprörd.
Hvart intryck går genast till hjertat, och detta slår —
lätt för starkt. Jag är ensam på mitt rum och ser
från mitt fönster, i den mörka men stjernklara natten,
ångbåtarne som gå på Hudson, sända svafvelblå och
gula lågor ur sina skorstenar; det ser rätt präktigt ut.
I morgon reser jag med Downings till en familj
Hamilton, af deras bästa vänner, som är bosatt vid
Hudson i Washington Irwings grannskap. Och i nästa
veeka reser jag till NewYork, för att der begynna min
kampanj, till hvilken detta stycke landt- och
sällskaps-Iif blott utgjort ett förspel.
Bland de menniskor, som under denna tid
kommit mig nära, äro isynnerhet tvänne makar, M:r och
M:rs Spring, hvilka kommo med deras lilla »baby» hit
ifrån NewYork, enkom för att tillbjuda mig deras hem
der såsom mitt. De voro så vackert och allvarligt
vänliga, och en så ren och flärdfri mensklighet syntes
mig tala ur deras väsen, att jag kände mig glad att
taga emot deras tillbud och att få vistas hos dem
någon tid innan jag begifver mig till andra hem, till
hvilka jag äfven lofvat komma för en tid. Bland
dessa är Miss Lynch’s hem. Det ser ut som
jag-knappast skulle komma att betala något för mitt vivre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
