- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
297

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 97

Annu en annan gestalt blickar klart fram ur dessa
folkrika dagar, en vacker intagande qvinlig gestalt, den
lady-lika M.rs Bancroft (historie-skrifvarens fru).
Efter flera års vistande i Europa ocli bekantskap med
dess »liigh life» i Englands högsta kretsar, återkommer
hon till Amerika med klar och varm känsla af sitt
fosterlands sanna företräden, och för dess mission i
menskligheten.

M:rs Kirkland förde mig tillbaka till Springs.
Ack Agatha! Kunde jag dock måla för dig huru
älskvärda dessa makar äro, huru goda, liuru rena, huru
fint tänkande! Marcus S. är visserligen en af de bästa
och mest renhjertade menniskor, som försköna denna
jord. Och llebecca är god också, ovanligt begåfvad,
rolig och behaglig. Att göra godt, att hjelpa andra
är deras största glädje, deras ständige omtanke. Och
derjemte äro de så glädtiga, ha ett så godt och
vackert sätt att taga saker, så att äfven det ledsamma
vänder sig till något godt och behagligt i deras
händer. Om man kunde lära sig sådant, skulle jag
lära mycket af dem. Lyckligare menniskor har jag
icke sett. Sjelfva äro de så uppfyllda af tacksamhet
för den sällhet de rönt och röna, att de äro färdiga
att taga emot hvilket slag af ödet som helst, i känslan
att de haft så mycket af denna verldens bästa lycka.
Men olyckan tyckes icke ha hjerta att slå dessa milda
och tacksamma väsen, som se mot den med blickar af
undergifven kärlek; den nalkas och hotar, men går
sedan förbi. Så har det varit i anseende till deras
»baby», som länge vacklat på grafvens brädd, men nu
blir med hvar dag raskare och muntrare. Huru goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free